Så var man tvåbarnsfarsa!

Igår kom vi hem med lille Ragnar från BB. Eller liten och liten, drygt 4.7 kg vägde han. Än så länge verkar han vara en rätt lugn och harmonisk person som fokuserar mycket på återhämtning i form av mat och sömn. Rune var överlycklig när han äntligen fick träffa sin lillebror. De sista veckorna har han gått runt och skanderat olika ramsor som "Kom ut bebisen" mot Karinas mage.

Välkommen hem , Ragnar!

YES!

Tre repetitioner på 130 kg innebär nytt pers i marklyft med 15 kg! Man pressar sig så mycket mer när man tränar i grupp. Den som inte provat Crossfit Malmö, stick dit och kör gratis introduktionspass på onsdag eller söndag.

Crossfit Malmö!

Andy, Gabbe och Erik (fotot snott från CF Malmös hemsida)

Att jag är tunnhårig visste jag, men inte att jag ser ut som en idiot... (fotot snott från CF Malmös hemsida)

I onsdags var jag nere i Västra hamnen för intropass på nyöppnade Crossfit Malmö tillsammans med brorsan Erik och kusinerna Gabriel och Andreas. De två danska instruktörerna Jess och Lars gick igenom teorin bakom crossfit och så övade vi lite på några basövningar som air squat, box jump, kettlebell swing och burpees. Mycket lärorikt att få lite feedback och tekniktips, eftersom jag annars tränar ensam.

Efter teknikdelen var det dags för dagens pass, enkelt men sadistisk:

Så många varv som möjligt på 10 minuter

-5 burpees

-10 kettlebell swing (körde 16 kg)

-15 knäböj

Resultat: 8 varv (9?, tappade räkningen) + 5 burpees + 10 KB swing + 1 knäböj = spöade brorsan och kusinerna

Vilken skillnad att köra i grupp, i ett crossfitgym med två tränare som peppar en! Intensiteten blir så mycket högre och det var klart den största lärdomen jag tar med mig från passet; att ha känt på nästa intensitetsnivå.

Som avslutning körde vi 6 *ca 20 meter utfallsstegsgång med en viktplatta på raka armar över huvudet. Jobbigt, svettigt och roligt - jag kommer definitivt tillbaka.

The GAX training pass och Yours truly

Igår var det dags för årets första långrökare: 53.6 km på Skåneleden. Det var GAX-Stefan som hade dragit ihop ett gäng för att springa på "Yours truly"-dagen: ett lopp där folk runtom i världen springer minst 50 km och sen mejlar in sitt resultat.

Det började inte helt bra. Jag bor exakt 350 meter från Södervärn, där starten skulle gå. Jag vaknade också i god tid, lagade ordentlig frukost, skottade tomten, gick med hunden, bytte om... och vips var klockan fem minuter i åtta och jag kunde inte hitta mina vattenflaskor. Efter en snabb spurt var jag framme på Södervärn, men inte fanns där några löpare. En taxichaffis informerade mig om att "jo faktiskt sprang det i väg ett gäng för 5-10 minuter sedan". Jag var lite osäker på hur Skåneleden går genom Malmö, men chansade rätt och kunde komma ikapp gruppen redan i Rosengård.

En annan Anders filmade

I Torup stannade vi och fikade på caféet. Billy's pan pizza och kaffe var nog det som sålde bäst. Ute i Bokskogen var planen att springa två varv på milenslingan med paus på cafét efter varje varv. Milenslingan var helt igensnöad och första varvet tog drygt 90 minuter.

Byfåne

Kroppen kändes bra, fullt med ork, men mina blöta fötter började få lite lättare skavsår här och var. Provade det gamla knepet med torra strumpor och sen plastpåse utanpå och det tillsammans med ett kilo vitt vaselin funkade klockrent. Inga mer problem.

Nästa varv gick nog aningen fortare; nu hade vi ju gamla fotspår att sätta fötterna i. Sista fikan drog ut på tiden, men till slut var det dags för löpning hemåt. Kändes riktigt bra, aldrig några energidippar, bara lite ont i anklar och knän pga det besvärliga underlaget.

Målgång hemma hos Stefan med cola och chips ungefär halv fem på eftermiddagen. En riktigt härlig löpardag!

En något suddig men nöjd Stefan pustar ut på Torups café

Norrbottnisk realityträning

Dagens morgonpass

Jag hamnade i diskussioner en gång om att uthållighet inte var nån vidare praktisk nyttig egenskap jämfört med t ex styrka. Att man oftare har nytta av att kunna lyfta nåt tungt upp på en hylla än man behöver segjobba i några timmar. Välkommen till Norbotten i december säger jag bara. Igår skottade jag en timme på morgonen, en på eftermiddagen och en på kvällen och sen var det bara att börja om i dag. Jag som trodde jag var hyfsat stark i de berömda core-musklerna är i dag så öm i sidan att jag har svårt att äta Romerska bågar i nedsjunken position i soffan.

Det är underbart att skotta snö när man har gott om tid och slipper stressa. I Skåne löser man oftast det bestyret med en kökskvast, men här blir det till en rejäl vardagsmotion. Och vilken skön gemenskap det blir, har redan lärt känna en massa skottande grannar. Snacket blir också rena storfiskesnacket, ungefär som efter en triathlon eller en ultra: "Jo, jag skottade ju fem timmar igår och sen kom plogen och slängde upp allt igen så var det bara att börja om...".

God jul!

Crossfit Wichita Falls

Så var det var slut på långa lopp för i år och äntligen har träningen börjat igen. Projektet just nu är att bli stark genom att träna efter Crossfit Wichita Falls program. Programmet innehåller basövningar med skivstång och är en sorts utveckling av Starting Strength-programmet.

Anledningen att fokus är på styrka är att jag har märkt att det är min begränsning. Jag klarar inte de pass som läggs upp på t ex Crossfit.com på grund av att det är för tunga vikter. Ökad styrka är det som mest skulle förbättra mig. Därför kör jag nu detta fram till årskiftet minst och sen får vi se.

Programmet ser ut så här:

Måndag 3x5 knäböj, 3x5 press, 3x max pullups

Tisdag 5x3 styrkefrivändningar + metcon

Onsdag vila

Torsdag 3x5 knäböj, 3x5 bänkpress

Fredag 1x5 marklyft

Helg vila

Jag följer det inte helt strikt utan slår ihop pass och trixar på annat sätt, speciellt för att få in lite löpning också. Men jag försöker få till alla övningarna under en vecka.

Första passet går ut på att hitta sin maxbelastning för angivet antal set och reps, t ex 3*5 repetitioner i knäböj. Man börjar på en relativt låg belastning och ökar sedan. När man når ett läge där 5 repetitioner är jobbigt och där man märker att man inte riktigt klarar hålla samma fart på alla 5 repsen så har man hittat rätt läge. Sedan är tanken att man höjer lite varje gång om det går, men det f¨år inte gå ut över teknik och man ska klara alla angivna set och reps på den vikten.

Metcons rekommenderas att hållas korta, max 10 minuter men gärna kortare och i gengäld fullt ös. Det ska vara övningar som inkluderar stora delar av kroppen. Tisdagspasset rekommenderas innehålla sprinter, kettlebellsvingar, burpees, hopp osv medan fredagspasset kan innehålla lite mer skivstångsinriktade som thrusters, ryck och annat som kräver lite extra återhämtning. Själv tänker jag att passen ska vara tunga, men inte så tunga att jag tvingas ta pauser. Gärna att man varvar mellan två eller tre övningar med inte alltför många reps i rad så man kan hålla hög fart med hög belastning.

De metcons jag kört hittills är

250 m rodd

4 varv:

-3 Ryck 40 kg

-10 burpees

250 m rodd

6*230 m backsprint

21-15-9

Burpees

Kettlebell swing 24 kg

Alla tre passen har lämnat mig som en svettig halvdöd liten pöl på golvet.

Startvärden i programmet och inom parentes nuvarande läge:

Knäböj 3 x 5 x 60 kg (75)

Press 3 x 5 x 37.5 (42.5)

Pullups 7-6-5 (8-8-7)

Bänkpress 3 x 5 x 60 kg (67.5)

Marklyft 1 x 5 x 85 kg (100)

Styrkefrivändning 5 x 3 x 60 kg (60) – jobbar fortfarande med tekniken och en höjning skulle bara göra att jag skulle få sämre teknik

Fortsättning följer...

Markusloppet 50 km

På väg in till vätskekontrollen, fotot snott från team create's hemsida

Markusloppet 2009 blev en kanonkul tillställning. Regnet öste ner på morgonen och förvandlade Skåneleden till ett traillöparens paradis, mycket roligare terräng än förra årets solskensbana. Efter SUM var jag lite besviken på mig själv för att jag inte lyckades ha riktigt kul i skogen, att löpglädjen aldrig infann sig, men nu var den tillbaka från första metern till den sista.

Sprang hela loppet tillsammans med Camilla från funbeat, en erfaren ultralöpare som är grymt jämn och klarar distanserna ut. Precis en sån man ska haka på vid långlopp :)

Löpningen flöt på fint ut till vändpunkten vid 26 km. Där finns den enda vätskekontrollen och Markusloppets signum: den lika berömda som åtråvärda kladdkakan. Jag öste på med kladdkaka, vetebröd, nån redbullslikande sportdryck och cola. Efter det kommer den stora utmaningen, nämligen att lyckas ta sig ifrån denna enda station med alla godsaker och dessutom komma igång och springa med sin nya bullmage. Sträckan strax efter vätskekontrollen är dessutom ganska jobbig med långa uppförsbackar. Här var nog både jag och Camilla lite sega i benen och det blev en hel del gånginslag i backarna. Nånstans här lyckades vi sen också springa lite fel, men det hör nästan till det här loppet.

Efter en teknisk och väldigt kuperad sträcka över Romeleåsen var det dags för slutbiten och nu började tröttheten slå till. Det var aldrig några problem rent energimässigt, men benen var sega och jag tvingades gå i de sista backarna in till Skrylle. Sluttiden landade på 5h 38 minuter, men den här dagen var tider sekundärt och istället handlade det om en fantastisk löpupplevelse.

Jättekul lopp och jättekul att träffa en massa löparkompisar som Hans och Maria från funbeat, GAX-Stefan, Camilla, Zingo och inte minst de fantastiska arrangörerna Markus och Pär.