Convict conditioning, kettlebells och ryggskott

Jag har under en tid känt för att backa bandet lite och gå tillbaka till de enkla fundamentala kroppsövningarna. Armhävningarna sitter inte som förr om åren, magen är svag och pullups har jag aldrig riktigt varit vän med. Efter lite sökande fastnade jag för Convict conditioning (CC). I programmets enklaste del kör man endast sex basövningar (knäböj, armhävning, pullups, brygga, leg raise och handstående armhävning). Alla övningar har progressions från 1-10 där den lägsta nivån oftast är ganska enkel. Jag började på lägsta nivån på alla övningarna förutom knäböj där jag känner mig rätt hemma. Brygga och handstående armhävning rekommenderas man vänta med, men jag har smygstartat med första stegen på brygga och sen har jag ett annat projekt just nu där jag försöker lära mig stå på händer. Det får passa som ersättare för de första stegen där.

Ryck-WOD på Crossfit Malmö

De sista veckorna har träningen flutit på bra. Kört CC två pass i veckan och en del hemmapass kettlebell där jag mer eller mindre följt program minimum från Enter the kettlebell: varannat pass  svingar och varannat Turkish getups. Lite sandsäcksträning och en del pass på Crossfit Malmö på det och jag har haft tillräckligt fullt upp för att varken hinna med löpning eller simning. Tyvärr verkar det ha blivit lite för mycket av det goda och förra veckan drog jag på mig ett ryggskott mitt i en frivändning. Den var varken tung eller stressad och jag misstänker att är nåt fel på aktiveringen av mitt bukstöd. Jag har haft problem med det förut och på sista tiden har jag haft svårt att göra vissa magövningar för att höftböjaren tar över fullständigt. Får bli tillbaka till rehab och Elphinston igen.

Jaja, betydligt ryggskottet har blivit lite bättre och igår kunde jag köra ett litet enklare pass:

Indian clubs
övning 1, 20 min

CC
Armhävningar mot bord S2: 4x15 reps
Pullups, rodd under köksbord S2, 3x7 reps

Klubborna är ett nytt tillskott som ska hjälpa mig med rörlighet och styrka i axlar. Inte helt lätt med koordinationen men det bli lite bättre för var dag. I normala fall kör jag inte armhävningarna och pullupsen samma dag, men med ryggskott tar jag det lite lugnt med knäböj och leg raise. Ska se om ryggen pallar lite lättare kettlebellsvingar i kväll.

Bu för alla skador, hurra för havet

Nu är det mindre än en vecka kvar och tankarna handlar alltmer om Kalmar. Tyvärr handlar det mest om skador, känns som det är säsongens tema... På cyklingen i torsdags rev jag upp mina gamla taskiga hamstrings igen och det känns rätt illa just nu. Visserligen fem dagars vila framför mig, men jag känner mig ändå osäker på hur det ska gå.

Trist på en annars så underbar träning i kvällsolen. Tove hade lyckats dra ihop ett stort gäng heleneholmare och vi cruisade först runt i en stor klunga för att sen dela upp oss för tempocykling runt en 24-km-bana. I klungan låg jag par med hennes danske tränare Jens som gav mig en massa råd och tips inför Kalmar. Jag har ju haft problem med att få ner pulsen efter simningen och han menade att jag måste prioritera det och ta det riktigt lugnt i början på cyklingen. Jag fick också lära mig ännu en anledning till att inte ha strumpor på cyklingen. När man kissar så rinner det längs benen och ner i skorna - då vill man inte ha strumpor. En massa bra råd alltså...

Jag började fundera på om jag är överkänslig inför lopp och känner efter för mycket. Men jagtror inte det, utan jag tror bara att jag helt enkelt är skadad jämt nu för tiden, men med tre grenar går det alltid att lösa. Jag springer och så får jag ont, då kan man cykla istället och när det gör ont så får det bli simning. Känns inte hållbart i långa loppet. Jag behöver verkligen en totalrenovering så efter Kalmar får säsongen vara slut, även om den blev kort.

Igår blev det en riktig fin simning nere i Västra hamnen. Gick ner vid Scaniaplatsen och fick nästan tränga mig fram bland alla badgäster som valt att päsa i solen. Man känner sig lite skum när man glider runt i våtdräkt på ett sånt ställe, men med badmössa och googles på så kan man vara säker på att ingen känner igen en :) Simmade ut och kände lite på havet och drog sen 6*6 minuter i bra tempo och med full fokus på andning och navigering. Det var verkligen ett toppenpass och min navigering känns allt bättre. Har varit lite nojjig med att simma själv i havet, men det känns helt säkert att simma utmed alla badbryggorna.

På kvällen blev det sen rajtantajtan med alkoholfri öl och veganburgare på Möllevångsfestivalen. Rune gillade speciellt karnevalstågets sambamusik och jag speciellt tågets osannolika mix av glittriga sambarövar och den poltiska möllanvänstern.

Första resan och underbar nostalgilöpning

I dag åkte jag genom ett snötäckt Skåne upp till Växjö för att hälsa på föräldrarna några dagar. Det är första resan själv med Rune så det känns lite pirrigt, men det ska nog gå bra (packade jag ner extra pyjamas? och hans hudkräm?)

Efter drygt tre veckor utan löpning gick det inte längre; jag var tvungen att sticka ut trots att foten egentligen inte känns bra. Det var en helt sagolik löpning i sol och snö. Och för att lägga grädde på moset så stack jag ner till anrika Elljusspåret där jag måste sprungit tusentals varv som barn och tonåring. Tyvärr ser inte skogen ut som den brukade eftersom stormen Gudrun tog mer än hon lämnade, men det är ändå min skog Skogen. Som vanligt blir några varv på denna tvåkilometersslinga rena nostalgitrippen. Jag får kalla kårar när jag passerar Gropen, där jag slet av ledbanden i foten. Jag får blodsmak i munnen när jag kommer till Upploppet där jag spurtat på oräkneliga löptest och jag kollar in mellantiderna på exakt samma ställen som förr, fast några minuter senare :) Foten började gnälla efter ett par kilometer men en sån här dag kan man inte kasta in handduken alltför tidigt, så istället stack jag hem och bytte skor och tog nån kilometer till med hunden. Kändes ingenting i mina gamla Kayano. De är lite bredare än mina nya skor så kanske har skorna nåt med skadan att göra. Fick ju den samma vecka som jag bytte skor. Hmm, det där ska jag fundera på.

Det blev inte långt i dag, runt sex kilometer, men jag sprang igen och det var helt underbart!



Jag och min träningspartner