måndag 28 april 2008

Efter soft helg kommer spänstig måndag

I dag blev en bra träningsdag trots att Karina är på tjänsteresa och jag har Rune själv på 24-h-basis. Det började med en åtta kilometers joggingtur med barnvagn runt Pildammsparken. Massor av löpare ute i det fina sommarvädret. Rune tyckte det var kanonkul första varvet och tjoade och skrattade för att sedan slockna andra varvet. Vis av erfarenhet så stannade jag och aktiverade honom så han inte under några omständigheter somnar i vagnen. Jag vet vilken dag det blir isåfall, nämligen en uppochnervänd dag där inget funkar. Men efter att ha spanat ankor nån minut kunde vi fortsätta och med hjälp av några till minipauser så lyckades vi ta oss hem i vaket tillstånd.

Nästa pass blev ett kvällspass med duathlonintervaller. Ställde upp trainern i vardagsrummet så jag ska höra om Rune vaknar och sen varvade jag löpning och cykling. Jag tog korta rundor ute ifall han mot förmodan skulle vakna. Körde 1.4 km löpning, 20 min cykling, 1.4 km löp, 20 min cykling, 1.4 km cykling , 15 min cykling, 1.4 km löp. De två första cykelintervallerna la jag in 6-minutersavsnitt med riktigt hård cykling. Hade laddat mp3-spelaren med en riktig klassiker: Rage against the Machine:s första platta. Den är brutal att springa till. Har så många minnen till den också. Tänker på Chamonix säsongen 93/94 när T-shirts med ryggtrycket "fuck you I won't do what you tell me" var hetaste modet. Eller på deras konsert på Roskilde 94 som förvandlade 70 000 pers till en arg skitförbannad hoppande massa, folk var som galna. Hursomhelst, den är grym att springa snabbt till och mina löpintervaller gick därför också fortare än jag planerat.

Kanske berodde det också på att jag var utvilad. Förutom ett litet meningslöst cykelpass så var jag helt fri från träning hela helgen. Istället hade Karina och jag barnvakt och åkte ut för att äta gott och övernatta på Elofs Skafferi. Vad gör två småbarnsföräldrar när de äntligen är ensamma och har ett hotellrum till förfogande? Jo, det första som händer, en minut efter att vi checkat in, är att vi slänger oss på sängen och ... somnar :) Tio månader har tagit ut sin rätt.

Senare på kvällen fick vi en fantastisk vegetarisk sjurätters baserad på lokala råvaror och till det roliga öl-sorter. Ett knäppt ställe med jättegod mat som jag verkligen kan rekommendera. Det enda som var dåligt var nog deras granne, som började snickra på sitt hus strax efter klockan sju när bakfulla småbarnsföräldrar ville sova...





Elofs Skafferi

torsdag 24 april 2008

Fartpass på trasig cykel

Fy vilken vekling jag är. Fryser och huttrar och känner mig helt ur slag efter dagens cykling med Linus från funbeat. Vi körde en dryg sexmilare och Linus som är en betydligt bättre cyklist än jag föreslog att vi skulle köra paråkning. Den ena drar på och den andra tar hjul och så växlar man fram och tillbaka. Det var bara det att Linus cyklar så jäkla fort så att det nästan var lika jobbigt att ta hans hjul som att ligga och dra. Som tur är hade han valt en lite hackig rutt, nämligen Malmö till Lund och sen knöla oss genom Lund ut till Södra Sandby. Det blir väldigt många rödljus = vila :) Jag har aldrig kört paråkning förut så jag drog på max redan från början vilket ju var ett stort misstag. Fick mjölksyra efter ett par hundra meter och noterade nytt rekord i cykelpuls redan i Burlöv. Och ny rekordtid till Lund också. Efter lite mysåka och rödljus genom Lund så körde vi på rätt bra ut till Södra Sandby. Tyvärr krånglade mina växlar och min kedja, så jag kunde inte använda lilla klingan fram och backen över till Dalby var inte alltför skön. Dessutom började nåt skramla inne ihjulet och jag upptäckte sen att en eker gått och förmodligen har själva toppen åkt in. Irriterande.

I Dalby bestämde vi oss för att köra hårt fram till Staffanstorp och sen ta det lite lugnare hem. Och nån kilometer före Staffanstorp tog jag slut helt, var fullkomligt tom på energi och det snurrade i skallen. Det märks att jag inte är van vid att cykla den här typen av fartpass, ligger ju bara och puttrar långpass i makligt tempo.

Tidigare på dagen träffade jag Johan och hans dotter Ella som var inne på besök i Malmö. Vi fikade och Ella och Rune busade runt bland borden. Appropå Rune: han kan stå själv nu. Igår när Karina skulle natta honom hade han stått upp själv i typ 20 sekunder. Själv missade jag det hela, men jag är inte bitter... Här går man hemma och tar hand om sin son om dagarna och så kommer ens fru hem och plockar russinen ur kakan... Nåja, han stod faktiskt lite i dag på caféet också så jag är nöjd :)

Efter lite lekplatslek så stack vi i väg på en liten joggingrunda i det fina sommarvädret. Johan har en Chariot Cougar som är en riktig värstingvagn. Vi bytte lite och den rullar ju som en dröm. Det blev två yttervarv i Pildammsparken plus lite till, allt i lugnt och fint tempo. Kände knappt nåt i hamstrings men jag måste verkligen köpa nya skor, de är verkligen helt slut.

Nu är det trötta ben i säng!

måndag 21 april 2008

Spontant duathlon

När man tränar som föräldraledig får man vara väldigt spontan och beredd att ändra sina planer. Idag sprang jag ut med barnvagnen och redan efter en kilometer slocknade lillen. Inte optimalt om man vill få honom att sova en lång stund. Så jag vände hem, dumpade över honom i sängen och satte igång att cykla på trainern tills han vaknade 75 minuter senare. Ett snabbt blöjbyte och sen ut på ett lugnt sexkilometerspass. Kanonfin träning!

Gårdagens fartpass kändes i kroppen i dag. Mina hamstrings var inte att leka med och det får bli riktigt lugn löpning den här veckan. Den här veckans uppgift blir att få ihop ordentligt med timmarpå trainern medan Rune sover. Jag vill inte sätta upp några timmar som mål,men jag ska cykla så mycket det går.

På eftermiddagen gick jag och mötte Karina på Södervärn och sen blev det årets första (men inte sista!) runda till Lilla Glassfabriken. Kände mig modig och satsade på det säkra kortet pannacotta och två osäkra: Fransk chilichoklad och saffran som var en riktigt bra kombination. Mums!

Onödig fartutflykt

Min plan med löpningen var att ta det väldigt lugnt i MAF-puls och korta distanser som sedan ökas försiktigt. Om jag gör en genomtänkt bedömning är det min bästa chans att komma hyfsat redo till Kalmar triathlon. Det finns ingen större anledning att springa fort och jag kommer hinna jobba mig upp till skapligt långa rundor. De riktiga långpassen får komma på cykeln. Det låter förnuftigt, men när man springer är man inte så förnuftig hela tiden. Stack ut igår och tänkte ta 45 lugna minuter i Pildammsparken, men kände redan efter några meter att det gick alldeles för fort. Ibland kan man inte låta bli att dra på; man har pigga ben eller nåt slags löparglädje som inte går att stoppa. Igår var jag inte överdrivet sugen på att springa och jag hade definitivt inga pigga ben utan tvärtom en stel rygg, men jag var så förbannad på att det är vår och jag ligger och harvar femkilometersrundor i Muffinstempo. Därför lämnade jag MAF-pulsen i ren frustration och det var först efter sex kilometer i 4.28-tempo jag sänkte tempot något, för då började det göra ont i hamstrings. Så himla onödigt. Det finns ingen anledning att springa fort, jag blir bara skadad just nu. Så i fortsättningen ska jag hålla MAF-pulsen helig... eventuellt nåt intervallpass men då ska intervallerna max gå i IT3, dvs marathonfart. Men ibland är det svårt att vara målmedveten när man kör lågpuls. Så nu krävs disciplin.

lördag 19 april 2008

Premiärcykling i solsken

I dag var det dags för första uterundan med nya cykeln och vilket väder som väntade! Strålande sol och vårvärme, visserligen blåsigt men vem bryr sig om det en sån här dag?

Jag hade egentligen tänkt cykla själv eftersom det blir mest tidseffektivt, men så passerade jag ändå Heleneholms IP klockan nio sharp så jag kunde inte låta bli att hänga på klubben istället. Det var rätt fattig uppslutning; förutom jag var det en kille jag kände igen från simträningarna, en cyklistkille jag inte träffat förut och så Louise som brukar vara på måndagssimningen.

Vi bestämde oss för att ta det lugnt, men cyklisten drog på rätt bra redan från början. Turen gick ut mot Skabersjö och Häckeberga. Efter tre mil i motvinden hoppade Louise kedja och jag passade på att justera min cykel efter Cyklistens anvisningar. Sadeln höjdes, flyttades fram och vinklades om. Han var inte helt nöjd, men jag kände att jag inte ville sinka oss mer så vi drog iväg igen. Vilken skillnad det gör med några millimeter här och där, helt plötsligt satt jag jättebra.

Det blev ganska hackig körning för Louse kedja hoppade av ett par gånger och hon kunde inte använda lilla klingan fram, vilket gjorde det svårt att hänga med i backarna. Det omöjliggjorde rullekörning, vilket egentligen inte gör mig nåt, men det var lite synd att vi aldrig fick nåt flyt på farten. Dessutom flaggade hon in en punka, så man kan nog konstatera att det inte var hennes dag i dag. Vi fortsatte den ryckiga med rätt snabba cyklingen över Genarp och ut till Dalby hage innan vi vände hemåt. Vid Kyrkheddinge började jag känna att jag borde ta mig hem snabbast möjliga och vi drog på i ett grymt tempo. Snittpulsen under de tre milen låg mellan 160 och 170 vilket är en bra bit över det normala. Sista biten in mot Malmö var det medvind och vi kunde bara cruisa på. Totalt blev det 82 km på 2h 56 min och det är riktigt snabbt för mig med tanke på att vi nästan inte körde nåt på rulle. Snittpuls 142.

Ett riktigt kul och bra pass och nya cykeln är ju tusen gånger roligare att cykla på än gamla. Den varken gnisslar eller gnäller och växlarna funkar även om jag växlade fel flera gånger - är ju van vid att växla vid ramen. Det kändes bra i kroppen hela rundan utan energidippar eller att jag var helt slut trots att det gick snabbt emellanåt. Mersmak!

torsdag 17 april 2008

Antiklimax

Igår när jag äntligen monterat upp nya cykeln på trainern för att ställa in saker och ting och köra ett lite lättare pass för att vänja kroppen - då får jag punka på framdäcket. Hur gick det till? Sen jag började cykla förra året har jag inte fått en enda punka, och nu får jag en i mitt eget vardagsrum. Eller två faktiskt, för när jag bytte slang och pumpade upp däcket så small det igen och på samma ställe. Så det får bli en runda ner till cykelhandlaren och fråga vad som står på. Nåja, jag hann iallafall cykla en sväng på den igår innan det small. Den nya hojen är betydligt mer aggressivt inställd än den gamla och jag har varit rädd att min taskiga rygg ska börja gnälla. Planen är därför att köra små snälla nätta pass med hojen uppställd på trainern för att vänja kroppen. Igår körde jag fem minuter framåtlutad, fem minuter upprätt om vartannat i 40 minuter och jippie, jag fick inte ont alls i ryggen.


Hann med ett simpass på kvällen dessutom. Stack ut tillBurlövsbadet som har sena öppettider några kvällar i veckan. Av alla banorna var en futtig tillägnad oss pöbel och vi fick verkligen trängas. Jag som ville crawla kände mig verkligen elak när jag trängde mig förbi gravida på flytkuddar och pensionärer, men min träningstid är för dyrbar för att jag ska kunna vara nån niceguy. Sen var det som genom ett trollslag, 20.00 försvann alla och jag fick hela banan för mig själv! Körde en hel del teknik varvat med frisim. Satte fokus på att förbättra grepp, glid och sträckning. Sista månaden har jag tränat max ett pass i veckan och jag blev nästan deprimerad över hur tydligt det märktes. Jag fick kämpa hårt för att simma på tider som jag enkelt cruisat hem tidigare. Sining är också en sport där man får omedelbar feedback; man känner i kroppen och glidet om det går bra eller dåligt.

Passet blev runt 80 minuter och såg ut så här:
200 insim
4*(25 ben + 25 skovel + 25 glid + 25 sammansatt)
5*100 varav 3 hundringar frisim nära max och 2 bröst
4*(25 skovel + 25 glid + 25 ss)
4*50 4*(25 glid + 25 ss)
3*100
300 bad

På slutet var jag riktigt seg i armarna; jag tror det var skovelsimningen som tog ut sin rätt. Förutom att jag var i dålig form och simmar dåligt så var det ett rätt kul pass.

Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp simningen. Hinner inte simma oftare om jag inte bortprioriterar löpning eller cykel, men det har jag nog inte råd med. Känns som simningen helt enkelt får ligga på ett pass i veckan tillsvidare...

tisdag 15 april 2008

Matlistan

Jag har påbörjat en empirisk undersökning av vilka maträtter man inte bör äta strax före träning. Jag vet nu att dubbel portion hallonpaj med ett halvt kilo vaniljglass inte funkar före cykling och att rabarberpaj inte är optimalt före löpning. Igår fegade jag ur lite när jag inte undersökte hur simträningen påverkas av alldeles för mycket indisk tomat-dal, men i dag var jag tillbaka i labbet igen. Karina och hennes kollega droppade förbi mig på lunchen och lämnade av en take-away från fantastiska Vegegården. Det var kalasgott, men jag kan nu konstatera att det inte är optimalt att trainercykla på friterade fuskräkor, fuskbiff eller kokosbaserad gryta. Det kan luta åt att all friterad mat går bort före träning. Som tur är vaknade Rune alldeles för tidigt och jag slapp genomföra hela planerade passet.

Tidigare under dagen tog jag en liten löprunda med vagnen. Börjar kännas rätt standard redan och det vore ju bra om man kunde få in det som nåt slags rutin på förmiddagen. Det är fina bonusmil och kvaliteten på att springa med löparvagn är nästan densamma som utan. Synd bara att jag får ont i armen och lite i ryggen av den sneddragande vagnen, men det löser sig nog.

Tänkte börja dela ut veckouppgifter till mig själv. Den här veckan ska jag köra ett stretchprogram jag fick när jag rehabbade mig efter en ryggskada. Det tar bara fem minuter per gång och jag kan göra den medan Rune leker på golvet. Tre gånger per dag ska det stretchas och jag ligger hittills i fas med ambitionen. Kanske inte världens sexigaste veckouppgift, men jag hoppas den gör nytta.

måndag 14 april 2008

Pappa = Lampa?

Alltså det är ju jättekul att min mamma ansträngde sig så mycket med Rune och lärde honom att titta upp i taket och peka på lampan när man säger "Var är lampan?" . Och han är supergullig när han gör det och man blir så stolt... Men, nu har det visat sig att ordet lampa satt käppar i hjulet för viktigare utbildning. Lampa är förvirrande likt pappa för ett så litet barn och säger man pappa eller lampa så blir resultatet detsamma: han pekar upp mot taket. Fast nån gång har han fakltiskt pekat på mig när jag sa pappa. Eller sa jag lampa? Minns inte.

I dag blev det en liten sjukilomtersrunda med löparbarnvagnen runt Pildammsparken. Det var inget toppenpass direkt, jag var trött efter en dålig natt och lite sliten i ryggen, men man ska ju ha såna pass också. Måste fixa vagnen så den inte drar så hårt åt vänster, jag har grym träningsvärk i ena biceps som håller emot ofoget. Egentligen hade jag tänkt simma i kväll, men ett besök på en indisk restaurang satte stopp för såna planer och jag dunsade istället ner i tevesoffan med en påse lösgodis och en proppfull mage. Funkar det också :)

söndag 13 april 2008

Nya cykeln stannade hemma

Äntligen har jag köpt en ny cykel, en Fondriest Mega Plus! Jag var och hämtade den hos Martin på Bikepro i fredags efter de sista ändringarna. Men man blir ju nervös av alla justeringsmöjligheter som finns, saker och ting kan röras i alla möjliga leder. Jag blir också nervös för hur min trasiga rygg ska klara att cykla i "riktig" cyklistställning. Hittills har jag kört på en gammal rostig Nishiki från 80-talet som gnisslar och gnäller och dessutom är i fel storlek, och på den har jag suttit nästan upprätt. Men jag får väl ta det så lugnt och köra korta pass på trainern för att vänja kroppen vid nya sittställningen och så jag kan hitta saker som kan ställas om.

Ny sittställning var en av anledningarna till att nya cykeln fick stanna hemma igår när det var dags för långpass. Hemma ja, där verkade de flesta vara för det var bara jag och Therese som dök på klubbens träning. Den stora anledningen var att Heleneholm anordnade hel- och halvmarathon och de flesta var med som löpare eller funktionärer. Sen skulle också en del till Køge på duathlon i dag och sen fanns det nog en del som tyckte vädret var lite trist, inga namn nämnda;)

Therese hade tunga ben så vi tog det väldigt lugnt, hade en snittpuls på 122 första fem milen och när vi skiljdes åt i Dalby var mina ben hur pigga och sugna som helst. Tänkte köra 3*10 minuter i hårt tempo men benen vägrade pausa så det blev 1*60 minuter istället. Mellan Kyrkheddinge och Genarp fick jag en riktig cykelmotsvarighet till Runner's high och drog på allt jag hade och det kändes som jag flög fram. Men säg den lycka som är för evig, till slut får alltid betala priset för såna fartutflykter. Från Genarp är det cirka tre mil kvar och här är inte Skåne helt platt ändå. Värst var Klågerup, en by som praktiskt taget är en lång jävla uppförsbacke, iallafall när man är trött. Fram till dit hade jag kört på hårt och var fullkomligt slut, men reptilhjärnan fick för sig att jag skulle kräma ur det sista uppför den backen. Resten var en skön plåga till Malmö.

Kollade min pulsmätare när jag kom hem. Första 54 km låg jag som sagt på 122 och sen andra halvan på 148. Så högt i puls har jag aldrig klarat att cykla så länge på förut. Jag tänker att jag redan nu måste börja laborera lite för att hitta rätt puls att köra på i Kalmar. Eller kanske man skulle träna Maffetone-likt även på cykeln. Just nu ligger snittpulsen rätt bra när jag cyklar, men kollar man kurvan går pulsen som en jojo upp och ner. Skulle behöva hitta en puls där jag orkar ligga stabilt länge, utan utflykter upp och ner. Kollar man på yppersta Ironman-eliten så har de en enorm förmåga att få ut hög effekt på låg puls. Eftersom de inte behöver bry sig om tempoväxlingar som en linjecyklist, så har de specialiserat sin kropp och energiprocesserna för lång och stabil 18-milacykling där det ska finnas krafter kvar till marathonloppet som följer. Normann Stadler, tvåfaldig Hawaii-champ, klarar att pressa ur sig upp mot makalösa 400 Watt och ändå ligga kvar på en puls i 130. Ökar han lite till så skenar hans puls, men eftersom han inte behöver bry sig om eventuella ryck så är det inget problem. Nu har ju inte jag samma ambitioner som Normann, men själva principen för lågpuslträning gäller ju för elit såväl som blåbär. Nå, det ska jag klura lite på.


Nya godbiten!

torsdag 10 april 2008

Distanslöpning inomhus

I dag var det extra morgonpass på Atleticum. Katarina tog vilodag och lekte med Emil och Rune så jag fick återigen lyxen att kunna springa ordentligt. Körde ca 8-9 kilometer runt runt på 200-metersbanan och sen lite löpskolning. Känns lite knäppt springa varv på varv där inne, men jag vågar mig varken på korta eller långa intervaller just nu. Dessutom borde det mjuka underlaget vara bra för foten. Det var inte direkt många på träningen, tre pers som sprang. Som vanligt var Camilla där och sprang som skjuten ur en kanon och så en trevlig kille (Kristian?) som skulle toppa lite inför Heleneholms halvmara på lördag. Han och jag sprang ett 30-tal varv ihop och jag fick en del goda råd inför Kalmar där han själv gjorde sin tri-debut för sex år sedan. Totalt med barnvagslöpning dit och hem fick jag ihop runt 13 km och det var länge sedan jag sprang så långt. De här morgonpassen är inte bara bra träning, utn också roliga rent socialt. Eftersom man rör sig på en liten yta hinner man snacka mycket med folk och sen verkar Rune gilla att leka runt på löparbanan. På hemvägen somnade givetvis Rune 10 meter från ytterdörren vilket normalt är värsta tänkbara scenario. Men jag lyckades smyga av honom klädena och sen bumsade jag honom rätt ner i sängen, lite gråt men somnade snabbt som en stock. Hann cykla lite på trainern också innan det var dags att laga lunch.

Igår provade jag den nya barnvagnen från Biltema nu. Den är betydligt lättare att springa med om man jämför med vår tunga Brio Happy, men den svänger kraftig åt vänster hela tiden. Det gör att man inte kan springa snett bakom och puffa den framför sig vilket egentligen är den bästa vagnlöpartekniken. Istället får man hela tiden dra i den. Sen blir det lite extra omständligt att ge sig ut med den också, eftersom man måste bylsa på ungen en hel del extra kläder. Det blir ju bättre när det blir varmare förstås. Rune verkade varken tycka bu eller bä om att bli sprungen med, men det tar jag som ett OK iallafall. Men det här passet gav mersmak och det gav också smak på en bättre vagn, isåfall en BabyJogger Performance. Fast vi får se, just nu måste jag hålla i slantarna, ska ju hämta ut min nya cykel i dag. Målet, sub 50 min på milen med barnvagn, tror jag att jag klarar ändå om jag ligger i lite.

Igår skulle jag egentligen simmat på kvällen men jag ställde in det för att träffa kompisar och se på fotboll istället. Det känns skönt att min träningsdisciplin ligger där den ska och att jag inte är helt inkörd på nåt träningsschema. Har man småbarn funkar det inte med millimeterplanering, man får ändå ändra om varje minut känns det som. Bättre sikta på att planera större grejer, som ett långpass cykel på lördagen och sen tar man resten spontant. MAn kan ha en övergripande plan för veckan, i stil med "denna veckan ska jag springa minst 4 mil och ett intervallpass och sen cykla så mycket jag kan på trainern". Det blir roligare så också för annars går man med ständigt dåligt samvete för att man bortprioriterar både familj, vänner och sin träning.

Nu måste jag ringa Bikepro och se om min cykel är monterad och redo för att hämtas!


Atleticum vid Malmö Stadion

måndag 7 april 2008

Japanska delar på en italienare

I dag har jag äntligen köpt en ny cykel. Det blev en Fondriest Mega Plus som fick en uppsättning Shimano 105 trots att jag blivit varnad för att jag kommer bli utskrattad om jag har Shimano på en italienare. Vad är det med folk och cyklar egentligen? Vettigt folk blir som besatta när det kommer till deras kelgrisar. Varför måste man ha Campagnolo bara för att man har en italiensk ram? Snacka om att Campa lyckats med sin marknadsföring. Nåja, det var skönt att äntligen komma till skott och uppgradera mig lite. Även om det är en (med cyklisters mått) billig cykel så kommer den förmodligen rulla bättre än den rostiga 80-talsracer jag cyklat på hittills. Cykeln ska vara färdigmonterad redan i veckan så förhoppningsvis kan det bli ett längre premiärpass till helgen. Jag kompletterade med en clip-on aero-båge och så ett par vita triathlonskor.

I kväll var det ofokuserad simning. Man ska aldrig åka till en egenträning utan ett program.Man ska aldrig tänka att "jag kör lite spontant" för det blir bara skit av det. Och så lökar man sig för mycket. Men jag bestämde mig för att maxa på 100 meter så jag la upp apsset efter det. Femhundra uppvärmning, lite glidcrawl, lite skovelsim och några snabba 50 längder. Sen jäklar, jag drog på allt jag hade och efter 50 meter sprutade mjölksyran ur öronen och sen var det pannben och plåga hela vägen efter vändningen. Men jag har aldrig simmat så fort förut. Tror jag. Jag hade nämligen inte startat klockan. Grymt snöpligt, speciellt som resten av passet blev rätt tungt efter den maxningen. Klantskalle.

Igår körde jag ytterligare ett MAF-pass i Norrköpning innan vi åkte hem. Det blev 9.1 km på 140 i medelpuls, 47:30 min. Jag måste verkligen stämma av detta med ett riktigt MAF-test, men det verkar som jag är i bra aerob form. Det var en bra avslutning på en annars dålig träningsvecka.



lördag 5 april 2008

Hög på löpning

Äntligen har min nya pulsklocka anlänt. Jag tappade min förra och har i månader famlat runt i ett okontrollerbart dunkel... Och vad passar då bättre än ett litet Maffetone-pass? Tävlingsmänniskan i mig säger nämligen nej till såna pass utan pulsklocka: jag vill veta hur fort jag springer på en viss puls annars känns det bara som man lullar runt utan nån koll alls.

Är och besöker svärmor i Norrköping och tog min gamla vanliga runda genom en park och sen längs vattnet. Stelt i ryggen och ömmande muskler sedan torsdagens fartpass, men foten kändes ganska okej. Redan efter nån kilometer mjukades kroppen upp och det var bara att njuta. Efter ungefär fyra kilometer kom känslan, det började pirra av sockerdricka ända ut i fingerspetsarna och man vill vråla ut ett lyckoskrik eller börja skuggboxas (det gjorde jag inte för grabbarna framför mig såg rätt tuffa ut). Ibland är det bara så jävla härligt att springa och det finns ingen annan idrott som kan få fram den känslan. Hög på löpning. Helt plötsligt svängde kroppen vänster och ville ta en omväg hem, men efter hundra meter var hjärnan smart nog att inte lyssna på kroppen och jag vände tillbaka. Bäst att hålla mig till planen och inte sväva ut på spontana långpass innan jag är redo för det.

Jag körde en lugn kilometer för att komma upp i puls (runt HR140) och sen körde jag 7 km i MAF-puls 143 och avslutade med en kilometer jogg hem. Det gick betydligt bättre än jag förväntat (5.23 min/km) och jag tror jag kan tacka all cykling för det. Cykelpass känns som optimala MAF-pass; man ligger på lågpuls i timmatal och tränar precis de energiprocesser som man vill åt med Maffetonelöpningen.

När jag kommer hem ska jag göra ett regelrätt MAF-test för att se exakt var jag ligger. Sen tror jag att jag kör vidare på den här låga intensiteten. Det är helt enkelt för kul att springa för att vara skadad hela tiden.

torsdag 3 april 2008

Föräldralöpning på Atleticum

I dag hade Heleneholm extra fartpass inomhus på Atleticum och jag och Katarina hade stämt träff för att turas om att träna och passa illbattingar. Egentligen var det dags för löpvagnspremiär i morse, men eftersom den nyinköpta skönheten hade ett punkat däck fick det bli den gamla robusta Brion istället. Gick ju hur bra som helst att springa med den, varför har jag inte gjort det förut? Och Rune verkade tycka det var rätt kul med lite fart dessutom.

Framme på Atleticum visade det sig att Katarina och Emil redan sprungit en lång runda och hon tog merparten av barnpassandet. Körde ett par 1-km i varierande tempo och lite accelererande löpningar så löptränaren Bo kunde kolla in mina fel och brister. Och felen och bristerna var många: dålig och låg höft, sträcker på mig dåligt, korta steg, för hög frekvens, för långsamt avstamp och säkert en massa annat jag glömt. Ibland blir man ju deppig när man inser hur fel man gör, men med idrott är det tvärtom tycker jag. Faktum är att jag blir överlycklig när jag får höra att jag springer med usel teknik: det visar ju hur mycket potential man har gömd som kan plockas fram med teknikträning. Och det är verkligen en lyx att gå på såna här pass med en så duktig löptränare som Bo och med bara totalt fyra som tränar. Då hinner man verkligen få feedback på sin teknik.

Foten känns ganska ok när jag springer. Jag kör bara med mina gamla Asics Kayano nu och kanske är det hemligheten. När jag köpte nya skor bad jag om smalare för jag haft problem med att jag halkar runt i Kayano. Nu inser jag att lite skavsår är lyxproblem i sammanhanget och kommer nog köpa nya skor.

Kul att se Camillas nya Casati tempocykel. Riktigt brutal! Hon körde duathlonintervaller på trainer vilket gjorde att cykeln stod still i depån för oss övriga att dregla över... Hon har EM i duathlon som nästa tävling så vi får hålla tummarna för att det ska gå bra.

Emil och Rune verkar komma hyfsat överens. Rune är ju lite offensiv, men han verkar iallafall inte skrämma bort Emil utan de kunde leka lite ihop. Emil är en skön lirare som mest smågarvar hela tiden och har glimten i ögat. Så himla kul att se vilka olika personligheter småbarn har redan vid den åldern.

Gick igenom mars träning och inser att jag bara fick ihop 24 km löpning. Och då var 15 av dem 1 mars och resten i slutet... så i stort sett fyra veckor utan löpning. Men jag blev positivt överraskad av min cykling, fick ihop nästan 68 mil i mars, varav drygt hälften på trainer när Rune har sovit. Simningen har gått hyfsat, ca 8 timmar med bra kvalitet. För att vara skade- och sjukmånad är jag rätt nöjd ändå.

onsdag 2 april 2008

Träningsplanen

Hmmm, nu måste jag komma på en plan hur jag ska lägga upp träningen fram till Kalmar i augusti. Pågrund av skador har ursprungsplanen rubbats en del, men så är det ju alltid.

Simningen
Min ursprungliga plan var att lära mig crawla i höstas (avklarat) och fortsätta träna simning så jag är hyfsad på den disciplinen. Det har gått ganska bra, jag kan simma hyfsat snabbt trots dålig teknik och uthålligheten kommer byggas genom att passen nu blir allt längre (men också färre eftersom jag inte kan simma på luncherna längre, är ju pappaledig). Tidigare låg jag på 1000-1500 m per pass, nu 2000-3500. Ska försöka öka andelen över 3000 men det är en svår balansgång: jag tjänar ju mest tid på att få bättre teknik. Jag ska också påkalla mer uppmärksamhet från simtränaren och be om kommentarer och hemläxa. Men simningen är jag ganska nöjd över och t o m lite stolt över mina framsteg.

Löpningen
Det är löpningen som har gått sämst. Min plan var att köra lågpulsträning plus långa intervaller i marathonfart växlat med halvmarafart. Jag hade satt ihop ett program baserat på Heleneholms löptränares instruktioner. Fram till januari skulle jag bygga upp en volym på 60 km/vecka fördelat på Långpass 25-27 km, distanspass 12 km och Långa intervaller 18-22 km. På viloveckorna tänkte jag skippa långpasset och köra lägre volym på långa intervallerna men istället i halvmarafart. Det har inte funkat alls. Jag har haft strul med hamstrings sen Växjö marathon förra året och när jag skulle göra en nystart, då skadade jag foten och den är fortfarande inte bra.

Den nya löpplanen är att börja helt från början. Ut och springa 5-7 km och ta från där. Köra lugnt och öka distanserna när det känns bra. Nu har äntligen min nya pulsklocka kommit så när jag hämtat den kan jag köra på puls igen och det kommer bli löpning a la Maffetone. Jag körde det förra året och om det hjälpte mig till maran på sub 3.30 och och PB med 20 minuter så borde det passa ännu bättre för löpträning till ironmandistans. Ska börja med ett MAF-test på samma puls jag kört tidigare, HR 143, och kolla var jag står jämfört med tidigare. Sen kan man ju skoja till det med lite snabbhet i nåt lokalt lopp istället. Eller nåt kortare fartpass, men inga långa intervaler i halvmarafart, det fixar inte min kropp just nu. Ska ocksåp komma igång med barnvagnlöpningen och det finns vissa utmaningar där som just nu är under planläggning...

Cyklingen
Cyklingen har gått över all förväntan, men det är väl tack vare att löpningen legat så mycket på is kombinerat med en mild vinter. Cyklingen är det jag varit mest skraj för inför Kalmar, just för att jag vet hur mycket tid man kan tappa eller vinna där. Nu har jag varit uppe och nosat på lång distans på träning och det känns okej. Jag kan cykla och är inte rädd. Jag köpte en trainer för några veckor sedan och har under min första månad som pappaledig hunnit cykla 18 timmar på den, allt under Runes tupplurar. Det är verkligen bonusträning! På cyklingen tänker jag bra köra på. Långpass på de helger som går och så trainer när Rune sover. Kanske ge mig ut på kortare intervallpass ute när det blir ännu lite ljusare på kvällarna.

Igår blev det en timme på trainern och sen 34 minuter löpning i Pildamsparken. Sprang innervarvet i 5.00-tempo och resten av passet runt 5:30 min/km. Och det bästa av allt: det gjorde inte så jätteont i foten! Var också inne i Lund på en mammafika, men det vara bara en mamma där, resten pappor och barn. Jättetrevligt och kul att låta Rune busa med andra barn.