Visar inlägg med etikett funderingar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett funderingar. Visa alla inlägg

onsdag 2 juni 2010

Tävlingsplaner och action i vardagen

Nu verkar sommarens tävlingsplaner ta form. Satsar inte direkt på några bra tider utan vill mer bli kompis med lite längre distanser än de jag var kompis med förra året. Än så länge har jag bara sprungit ett lopp, Munkastigen trailrun. De jag planerar är:

19 juni
Jättelångt, 68 km terräng i Roslagen - detta kommer jag springa som ett socialt lopp i behaglig fart

24 juli
Full moon race, 50 miles/80 km terräng på Österlen- detta kommer jag springa för upplevelsen, men jag vill ändå göra bra i från mig och kommer inte slöa

4 september
Kraftloppet, 72 km asfalt och grus i Finspång - detta får bli lite tävlingslopp

25 september
Lidingöloppet, 30 km terräng, ren tävling, så snabbt som möjligt helt enkelt

23 oktober
Markusloppet, 50 km på Skåneleden, vill slå tiden från förra året men detta är mest ett njutningslopp

Annars var det action i dag. Körde dagens Crossfit Endurance Strength & Conditioning-pass ute i trädgården:

2 Reps on the Minute, every Minute for 10 Minutes "10x2"

Hang Power Snatches @ 80%


då jag hör hur en bil sladdar in på parkeringen utanför. Den lyckas också smälla in i muren lite. Oki, tänker jag men vill inte att mitt pass ska störas och kör på. Efter nån omgång till av ryck så ser jag hur en massa polisbilar letar runt i området och till slut hoppar de på en kille med vapnen dragna och det blir världens slagsmål, som på film. Där blir min nyfikenhet större än träningsdisciplinen och vilan på de två sista rundorna blir aningen längre än tänkt...


onsdag 10 december 2008

Smyga igång eller ta tjurjäveln vid hornen?

Ja, det är frågan. I höst tänkte jag vara förnuftig och smyga igång löpningen med massor av mjuk rehab och långsamt ökad löpdos. Detta har gått rätt bra hittills, men det börjar bli trist för det går ju så saaaakta... Ibland känns det som det är bäst att ta tjuren vid hornen direkt och bara gå lös med alla konsekvenser det innebär. Kötta-på-metoden har jag stött på i stort sett alla kampsporter jag provat. För några år sen stod jag otränad, trivselfet och med klena armar på min första thaiboxningsträning. Smyga igång? Knappast, det var no mercy med oändligt antal ryggovänliga sit-ups och rundsparkar. Jag kunde knappt röra mig dagen, nej veckan, efter. Nästa pass så skrek kroppen när träningsvärkande muskler tvingades utföra samma tunga arbete igen. Men efter ett par gånger så kom man igång, träningsvärken blir inte lika allvarlig och styrkan kommer ganska snabbt. Samma på brassejutsun. Mitt första pass avslutades med 100 armhävningar och jag som knappt pallade 20. Gå ner på knä då om du inte orkar mer, tyckte tränaren och det var bara att bita ihop. Det var absolut ingen machotränare, men budskapet var tydligt: Sluta lipa! Den typen av pushning funkar. Eller var det så att den funkade förr? För nu är kroppen äldre och ganska trasig av för många års handbollsspelande och jag sitter just nu med ont i bäcken och ryggen efter gårdagens träning. Och då kommer frågan: Ska jag stånga vidare eller sakta ner?

Frågan är som sagt högaktuell för jag har provat köra några crossfit-pass. Träningsformen borde passa mig perfekt som komplement till min övriga träning. Den är extremt tidseffektiv, den är allsidig, anpassningsbar och jag kan köra vissa pass i vardagsrummet medan andra kräver gymutrustning. Den verkar ge snabba resultat och framför allt verkar det vara skitkul. Och då är jag en som egentligen avskyr styrketräning. De enda nackdelarna är att jag är lite för klen och att jag saknar den teknik som krävs för många av övningarna, speciellt styrkelyften. Båda sakerna går ju att träna upp.

Varje dag presenteras ett träningspass (Workout of the Day, WOD) på Crossfit.com och min plan är att köra ett pass ungefär varannan dag nu till en början. Dessutom ska jag skala ner dem så de inte blir för tunga. Är det styrkelyft så tar jag ett kvastskaft och kör utan vikter. Detta är väl varken att ta tjuren vid hornen eller att smyga igång, utan jag försöker balansera mittimellan.

Gårdagens WOD hette "Annie" och var 50-40-30-20-10 repetioner:
Double under (dubbelvarv på hopprep)
Sit-ups

När man gjort 50 Double-under så kör man 50 sit-ups och sen 40 Double-under osv. Detta ska klaras på så snabb tid som möjligt. Jag skalade ner det till 30-25-20-10 och blev klar på 10:53 min. Hela huset skakade under mina hopp så sista 10 blev vanliga upphopp med knäna i bröstet, eftersom Rune skulle sova... Överhuvudtaget var jag inte så smidig med hopprepet, men det är bara att öva. Grymt jobbiga 11 minuter var det iallafall.