Efter soft helg kommer spänstig måndag

I dag blev en bra träningsdag trots att Karina är på tjänsteresa och jag har Rune själv på 24-h-basis. Det började med en åtta kilometers joggingtur med barnvagn runt Pildammsparken. Massor av löpare ute i det fina sommarvädret. Rune tyckte det var kanonkul första varvet och tjoade och skrattade för att sedan slockna andra varvet. Vis av erfarenhet så stannade jag och aktiverade honom så han inte under några omständigheter somnar i vagnen. Jag vet vilken dag det blir isåfall, nämligen en uppochnervänd dag där inget funkar. Men efter att ha spanat ankor nån minut kunde vi fortsätta och med hjälp av några till minipauser så lyckades vi ta oss hem i vaket tillstånd.

Nästa pass blev ett kvällspass med duathlonintervaller. Ställde upp trainern i vardagsrummet så jag ska höra om Rune vaknar och sen varvade jag löpning och cykling. Jag tog korta rundor ute ifall han mot förmodan skulle vakna. Körde 1.4 km löpning, 20 min cykling, 1.4 km löp, 20 min cykling, 1.4 km cykling , 15 min cykling, 1.4 km löp. De två första cykelintervallerna la jag in 6-minutersavsnitt med riktigt hård cykling. Hade laddat mp3-spelaren med en riktig klassiker: Rage against the Machine:s första platta. Den är brutal att springa till. Har så många minnen till den också. Tänker på Chamonix säsongen 93/94 när T-shirts med ryggtrycket "fuck you I won't do what you tell me" var hetaste modet. Eller på deras konsert på Roskilde 94 som förvandlade 70 000 pers till en arg skitförbannad hoppande massa, folk var som galna. Hursomhelst, den är grym att springa snabbt till och mina löpintervaller gick därför också fortare än jag planerat.

Kanske berodde det också på att jag var utvilad. Förutom ett litet meningslöst cykelpass så var jag helt fri från träning hela helgen. Istället hade Karina och jag barnvakt och åkte ut för att äta gott och övernatta på Elofs Skafferi. Vad gör två småbarnsföräldrar när de äntligen är ensamma och har ett hotellrum till förfogande? Jo, det första som händer, en minut efter att vi checkat in, är att vi slänger oss på sängen och ... somnar :) Tio månader har tagit ut sin rätt.

Senare på kvällen fick vi en fantastisk vegetarisk sjurätters baserad på lokala råvaror och till det roliga öl-sorter. Ett knäppt ställe med jättegod mat som jag verkligen kan rekommendera. Det enda som var dåligt var nog deras granne, som började snickra på sitt hus strax efter klockan sju när bakfulla småbarnsföräldrar ville sova...

Elofs Skafferi

Fartpass på trasig cykel

Fy vilken vekling jag är. Fryser och huttrar och känner mig helt ur slag efter dagens cykling med Linus från funbeat. Vi körde en dryg sexmilare och Linus som är en betydligt bättre cyklist än jag föreslog att vi skulle köra paråkning. Den ena drar på och den andra tar hjul och så växlar man fram och tillbaka. Det var bara det att Linus cyklar så jäkla fort så att det nästan var lika jobbigt att ta hans hjul som att ligga och dra. Som tur är hade han valt en lite hackig rutt, nämligen Malmö till Lund och sen knöla oss genom Lund ut till Södra Sandby. Det blir väldigt många rödljus = vila :) Jag har aldrig kört paråkning förut så jag drog på max redan från början vilket ju var ett stort misstag. Fick mjölksyra efter ett par hundra meter och noterade nytt rekord i cykelpuls redan i Burlöv. Och ny rekordtid till Lund också. Efter lite mysåka och rödljus genom Lund så körde vi på rätt bra ut till Södra Sandby. Tyvärr krånglade mina växlar och min kedja, så jag kunde inte använda lilla klingan fram och backen över till Dalby var inte alltför skön. Dessutom började nåt skramla inne ihjulet och jag upptäckte sen att en eker gått och förmodligen har själva toppen åkt in. Irriterande.

I Dalby bestämde vi oss för att köra hårt fram till Staffanstorp och sen ta det lite lugnare hem. Och nån kilometer före Staffanstorp tog jag slut helt, var fullkomligt tom på energi och det snurrade i skallen. Det märks att jag inte är van vid att cykla den här typen av fartpass, ligger ju bara och puttrar långpass i makligt tempo.

Tidigare på dagen träffade jag Johan och hans dotter Ella som var inne på besök i Malmö. Vi fikade och Ella och Rune busade runt bland borden. Appropå Rune: han kan stå själv nu. Igår när Karina skulle natta honom hade han stått upp själv i typ 20 sekunder. Själv missade jag det hela, men jag är inte bitter... Här går man hemma och tar hand om sin son om dagarna och så kommer ens fru hem och plockar russinen ur kakan... Nåja, han stod faktiskt lite i dag på caféet också så jag är nöjd :)

Efter lite lekplatslek så stack vi i väg på en liten joggingrunda i det fina sommarvädret. Johan har en Chariot Cougar som är en riktig värstingvagn. Vi bytte lite och den rullar ju som en dröm. Det blev två yttervarv i Pildammsparken plus lite till, allt i lugnt och fint tempo. Kände knappt nåt i hamstrings men jag måste verkligen köpa nya skor, de är verkligen helt slut.

Nu är det trötta ben i säng!

Spontant duathlon

När man tränar som föräldraledig får man vara väldigt spontan och beredd att ändra sina planer. Idag sprang jag ut med barnvagnen och redan efter en kilometer slocknade lillen. Inte optimalt om man vill få honom att sova en lång stund. Så jag vände hem, dumpade över honom i sängen och satte igång att cykla på trainern tills han vaknade 75 minuter senare. Ett snabbt blöjbyte och sen ut på ett lugnt sexkilometerspass. Kanonfin träning!

Gårdagens fartpass kändes i kroppen i dag. Mina hamstrings var inte att leka med och det får bli riktigt lugn löpning den här veckan. Den här veckans uppgift blir att få ihop ordentligt med timmarpå trainern medan Rune sover. Jag vill inte sätta upp några timmar som mål,men jag ska cykla så mycket det går.

På eftermiddagen gick jag och mötte Karina på Södervärn och sen blev det årets första (men inte sista!) runda till Lilla Glassfabriken. Kände mig modig och satsade på det säkra kortet pannacotta och två osäkra: Fransk chilichoklad och saffran som var en riktigt bra kombination. Mums!

Onödig fartutflykt

Min plan med löpningen var att ta det väldigt lugnt i MAF-puls och korta distanser som sedan ökas försiktigt. Om jag gör en genomtänkt bedömning är det min bästa chans att komma hyfsat redo till Kalmar triathlon. Det finns ingen större anledning att springa fort och jag kommer hinna jobba mig upp till skapligt långa rundor. De riktiga långpassen får komma på cykeln. Det låter förnuftigt, men när man springer är man inte så förnuftig hela tiden. Stack ut igår och tänkte ta 45 lugna minuter i Pildammsparken, men kände redan efter några meter att det gick alldeles för fort. Ibland kan man inte låta bli att dra på; man har pigga ben eller nåt slags löparglädje som inte går att stoppa. Igår var jag inte överdrivet sugen på att springa och jag hade definitivt inga pigga ben utan tvärtom en stel rygg, men jag var så förbannad på att det är vår och jag ligger och harvar femkilometersrundor i Muffinstempo. Därför lämnade jag MAF-pulsen i ren frustration och det var först efter sex kilometer i 4.28-tempo jag sänkte tempot något, för då började det göra ont i hamstrings. Så himla onödigt. Det finns ingen anledning att springa fort, jag blir bara skadad just nu. Så i fortsättningen ska jag hålla MAF-pulsen helig... eventuellt nåt intervallpass men då ska intervallerna max gå i IT3, dvs marathonfart. Men ibland är det svårt att vara målmedveten när man kör lågpuls. Så nu krävs disciplin.

Premiärcykling i solsken

I dag var det dags för första uterundan med nya cykeln och vilket väder som väntade! Strålande sol och vårvärme, visserligen blåsigt men vem bryr sig om det en sån här dag?

Jag hade egentligen tänkt cykla själv eftersom det blir mest tidseffektivt, men så passerade jag ändå Heleneholms IP klockan nio sharp så jag kunde inte låta bli att hänga på klubben istället. Det var rätt fattig uppslutning; förutom jag var det en kille jag kände igen från simträningarna, en cyklistkille jag inte träffat förut och så Louise som brukar vara på måndagssimningen.

Vi bestämde oss för att ta det lugnt, men cyklisten drog på rätt bra redan från början. Turen gick ut mot Skabersjö och Häckeberga. Efter tre mil i motvinden hoppade Louise kedja och jag passade på att justera min cykel efter Cyklistens anvisningar. Sadeln höjdes, flyttades fram och vinklades om. Han var inte helt nöjd, men jag kände att jag inte ville sinka oss mer så vi drog iväg igen. Vilken skillnad det gör med några millimeter här och där, helt plötsligt satt jag jättebra.

Det blev ganska hackig körning för Louse kedja hoppade av ett par gånger och hon kunde inte använda lilla klingan fram, vilket gjorde det svårt att hänga med i backarna. Det omöjliggjorde rullekörning, vilket egentligen inte gör mig nåt, men det var lite synd att vi aldrig fick nåt flyt på farten. Dessutom flaggade hon in en punka, så man kan nog konstatera att det inte var hennes dag i dag. Vi fortsatte den ryckiga med rätt snabba cyklingen över Genarp och ut till Dalby hage innan vi vände hemåt. Vid Kyrkheddinge började jag känna att jag borde ta mig hem snabbast möjliga och vi drog på i ett grymt tempo. Snittpulsen under de tre milen låg mellan 160 och 170 vilket är en bra bit över det normala. Sista biten in mot Malmö var det medvind och vi kunde bara cruisa på. Totalt blev det 82 km på 2h 56 min och det är riktigt snabbt för mig med tanke på att vi nästan inte körde nåt på rulle. Snittpuls 142.

Ett riktigt kul och bra pass och nya cykeln är ju tusen gånger roligare att cykla på än gamla. Den varken gnisslar eller gnäller och växlarna funkar även om jag växlade fel flera gånger - är ju van vid att växla vid ramen. Det kändes bra i kroppen hela rundan utan energidippar eller att jag var helt slut trots att det gick snabbt emellanåt. Mersmak!

Antiklimax

Igår när jag äntligen monterat upp nya cykeln på trainern för att ställa in saker och ting och köra ett lite lättare pass för att vänja kroppen - då får jag punka på framdäcket. Hur gick det till? Sen jag började cykla förra året har jag inte fått en enda punka, och nu får jag en i mitt eget vardagsrum. Eller två faktiskt, för när jag bytte slang och pumpade upp däcket så small det igen och på samma ställe. Så det får bli en runda ner till cykelhandlaren och fråga vad som står på. Nåja, jag hann iallafall cykla en sväng på den igår innan det small. Den nya hojen är betydligt mer aggressivt inställd än den gamla och jag har varit rädd att min taskiga rygg ska börja gnälla. Planen är därför att köra små snälla nätta pass med hojen uppställd på trainern för att vänja kroppen. Igår körde jag fem minuter framåtlutad, fem minuter upprätt om vartannat i 40 minuter och jippie, jag fick inte ont alls i ryggen.


Hann med ett simpass på kvällen dessutom. Stack ut tillBurlövsbadet som har sena öppettider några kvällar i veckan. Av alla banorna var en futtig tillägnad oss pöbel och vi fick verkligen trängas. Jag som ville crawla kände mig verkligen elak när jag trängde mig förbi gravida på flytkuddar och pensionärer, men min träningstid är för dyrbar för att jag ska kunna vara nån niceguy. Sen var det som genom ett trollslag, 20.00 försvann alla och jag fick hela banan för mig själv! Körde en hel del teknik varvat med frisim. Satte fokus på att förbättra grepp, glid och sträckning. Sista månaden har jag tränat max ett pass i veckan och jag blev nästan deprimerad över hur tydligt det märktes. Jag fick kämpa hårt för att simma på tider som jag enkelt cruisat hem tidigare. Sining är också en sport där man får omedelbar feedback; man känner i kroppen och glidet om det går bra eller dåligt.

Passet blev runt 80 minuter och såg ut så här:
200 insim
4*(25 ben + 25 skovel + 25 glid + 25 sammansatt)
5*100 varav 3 hundringar frisim nära max och 2 bröst
4*(25 skovel + 25 glid + 25 ss)
4*50 4*(25 glid + 25 ss)
3*100
300 bad

På slutet var jag riktigt seg i armarna; jag tror det var skovelsimningen som tog ut sin rätt. Förutom att jag var i dålig form och simmar dåligt så var det ett rätt kul pass.

Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp simningen. Hinner inte simma oftare om jag inte bortprioriterar löpning eller cykel, men det har jag nog inte råd med. Känns som simningen helt enkelt får ligga på ett pass i veckan tillsvidare...

Matlistan

Jag har påbörjat en empirisk undersökning av vilka maträtter man inte bör äta strax före träning. Jag vet nu att dubbel portion hallonpaj med ett halvt kilo vaniljglass inte funkar före cykling och att rabarberpaj inte är optimalt före löpning. Igår fegade jag ur lite när jag inte undersökte hur simträningen påverkas av alldeles för mycket indisk tomat-dal, men i dag var jag tillbaka i labbet igen. Karina och hennes kollega droppade förbi mig på lunchen och lämnade av en take-away från fantastiska Vegegården. Det var kalasgott, men jag kan nu konstatera att det inte är optimalt att trainercykla på friterade fuskräkor, fuskbiff eller kokosbaserad gryta. Det kan luta åt att all friterad mat går bort före träning. Som tur är vaknade Rune alldeles för tidigt och jag slapp genomföra hela planerade passet.

Tidigare under dagen tog jag en liten löprunda med vagnen. Börjar kännas rätt standard redan och det vore ju bra om man kunde få in det som nåt slags rutin på förmiddagen. Det är fina bonusmil och kvaliteten på att springa med löparvagn är nästan densamma som utan. Synd bara att jag får ont i armen och lite i ryggen av den sneddragande vagnen, men det löser sig nog.

Tänkte börja dela ut veckouppgifter till mig själv. Den här veckan ska jag köra ett stretchprogram jag fick när jag rehabbade mig efter en ryggskada. Det tar bara fem minuter per gång och jag kan göra den medan Rune leker på golvet. Tre gånger per dag ska det stretchas och jag ligger hittills i fas med ambitionen. Kanske inte världens sexigaste veckouppgift, men jag hoppas den gör nytta.