En liten smakbit av GAX

Leffe ser ut att trivas

I söndags var jag och Leffe så grymt nyfikna på hur det hade gått för folk på GAX att vi tog bilen till Ystad för att snoka reda på resultaten. Vi hade vissa förhoppningar om en och annan 100 miles-målgång också men de var helt enkelt för snabba för oss; alla hade gått i mål när vi kom fram. Men vi fick träffa 100 miles-finisher Jan-Erik med sina enormt svullna fötter och Kristina som trots hälseneinflammation lyckats med bedriften att gå i mål på 50 miles.

I terapisyfte joggade vi sedan 11 km på GAX-banan. Detta är förmodligen den tråkigaste biten, ut ur Ystad, men den var ändå fantastisk. Istället för att tjura över att jag inte kunde vara med ska jag glädjas åt att den ligger 45 minuters bilavstånd.

Ibland blir det inte som man tänkt sig...

Skulle egentligen hållt på och packa inför nattens äventyr; GAX 50 miles. Istället sitter jag och surfar på barnsjukhuset i Malmö... Rune fick feber och feberkramper och vi åkte in till sjukhuset, han blev inlagd och efter nåt dygn fick vi gå hem på permis. Men sen kom febern tillbaka och han fick frossa och vi lyckades inte få ner febern. Så nu är vi tillbaka här igen. Han mår okej men har fortfarande feber.

Oroar mig för Rune och är besviken över att jag inte kan vara med och springa i natt. Bläh.

Tankar inför GAX

Jag gillar verkligen att förbereda mig inför lopp. Det var en av tjusningarna när jag började med triathlon, för där finns det en uppsjö av prylar och saker som måste funka. Efter bara ett par triathlon blir man rutinerad och planeringen gå aldeles för fort för att vara ett spännande orosmoment. Men nu ska jag springa längre än nånsin och äntligen blir det otrampad planeringsmark igen :)

GAX 50 miles går hela tiden längs Skåneleden så det finns hyfsat med vattenkranar för påfyllning av flaskor. Vid 38 km ska en vänlig själ ha ställt ut cola, vatten och bananer i sin trädgård och vid 48 km finns banans enda riktiga station.Där finns alt i matväg plus att man har möjlighet att i förväg placera ut en drop bag. Den har jag mer eller mindre planerat klart nu: kanelbullar, Red Bull, Runekakor, nya strumpor, ny t-shirt, underställströja, en vindväst, batterier, extraglasögon, toapapper, tandborste med tandkräm (jag kan må sjukt illa av den söta smaken i munnen från alla geler mm), sporttejp. Plus nåt mer jag säkert glömt...

En annan planeringsdetalj är själva farthållningen. På Lidingö gick jag ut i en fart som kändes skön men ser jag på mina milpasseringar så var det för fort. Första milen på 51, andra på 53, sen 56, 1:03, 1:06. Spikrakt utför alltså. Därför funderar jag på att springa i bekvämlighetsfart, men tvinga mig till 5 minuters gångpaus efter varje 25 minuters löpning. Förra årets tvåa hade 9 min/km i snitt så det kan inte vara jättemycket man tappar på att gå.

Och så en mindre angenäm detalj: jag ska prova att vänja mig av med koffein för att kunna få koffeinkickar när jag som bäst behöver det, t ex klockan 3 på natten ute på en kall blåsig strand. I morrn börjar kaffe-ransoneringen:

Söndag 1 kopp
Måndag 2 automatkoppar
Tisdag 1 automatkopp
Onsdag 1 automatkopp
Torsdag clean

Genrep inför GAX

Nya klockan och ryggsäcken, i bakgrunden betar Skåneledens mördarkor

Med 10 dagar kvar till GAX tyckte jag det var dags för det sista lite längre passet och det var också på sin plats att förlägga det ute i terrängen på Skåneleden. Tanken var att det skulel bli lite av ett test för de nya prylar jag skaffat på sista tiden:

Garmin Forerunner 310XT, äntligen har jag en GPS-klocka

Runekakor som energi - har fått en trave av Katarina som hon och Kasper hade över sedan TransAlp. Jepp, vi snackar köpekakor.

Nya hyper-deLux-strumpor som får svetten att lukta sommaräng

Nathan hpl 020 löparryggsäck med vätskesystem (tredje passet med den)

Det börjar medelbra när deLux-strumporna spricker när jag ska ta på mig dem. Detta ska snart visa sig bara vara en av dagens flera motgångar. Eftersom jag inte litar på nya strumpor så hade jag med mig ett par extra och kunde ändå springa i väg.

Jag valde att ta en 15-km-slinga som jag sprungit ett antal gånger och jag känner redan efter hundra meter att det är rekordvarning i dag. Efter fyra kilometer kommer andra motgången; det rinner vatten längs min rygg och det är vätskeblåsan som släppt i limfogen. Tredje passet och den pajjar, det drar ner betyget på denna annars fenomenala ryggsäck.

Nåväl, jag fortsätter utan vatten och tänker att rekordet ska ändå slås. Efter ungefär 6 km kommer då tredje motgången; leden är fylld av kossor.

OK, det är lätt att sitta hemma och vara orädd för kor, men när man tvingas gå på coctailpartyavstånd mellan dem är det inte lika kul. Jag övertalar mig själv att de är snälla, men så reser sig en kossa upp och dumblänger på mig. Går jag för nära hennes kalv? Nej, de är snälla. Men så reser sig en jättetjur upp och nu lägger jag benen på ryggen i motsatt riktning. Tar sen en omväg runt hela fäladen och runt alla elak kreatur och ser mitt banrekord ryka all världens väg.

Men benen och kroppen känns bra. Jag mumsar Runekaka och magen protesterar inte trots att jag saknar vatten. Vädret är fint och den här delen av Skåneleden är otroligt vacker med ängar och åsar. Lite mycket kor bara och på ytterligare ett ställe blir jag hindrad.

Väl tillbaka i Skrylle har jag sprungit rundan plus lite till, 15.5 km på under 90 minuter och det är faktiskt rekord. Men nu känns inte kroppen speciellt bra längre och det gör ont i musklerna. Jag dricker lite på Skryllegårdens toalett och sticker sen ut på 3-km-slingan och nu degenererar kroppen snabbt. Det känns som jag sprungit en marathon och det går riktigt tungt. Dessutom springer jag fel och får springa över 5 km istället för 3.

I mål så kör jag direkt till Dalbys konsumbutik och köper en liter fruktyoghurt som jag halsar, 800 kcal på 20 sekunder borde göra susen. Men det är nåt som inte stämmer, kroppen är sliten nu flera timmar efter och jag mår illa. Känns precis som efter ett långt lopp, inte ett träningspass.

Ganska dåligt genrep med andra ord, både fysiskt och materiellt. Men, dåligt genrep - bra premiär :)

Kalmar triathlon

I dag avgjordes Kalmar triathlon, SM i Ironman och årets grej i Triathlon-Sverige. Redan när jag uppdaterade första gången nån gång vid 8 i morse kände jag hur kul det hade varit att vara med. Som tröst hoppade jag i förra årets Finisher-tröja och körde ett crossfitpass:

Så många varv som möjligt på 20 min

400 m löpning

max reps pullups

Klarade 8 varv plus 200 m löpning. Antal pullups: 6+6+6+5+5+5+5+5.

Grattis alla som kom i mål!

Urban trails

Stadslöpning = damasker på

I Skåne kryllar det av fina områden för den som vill springa på annat än asfalt. Vi har Kullaberg, Österlen, åsar, kustremsor, bokskogar, hagar, ja det mesta utom regnskog. Nackdelen är att allt ligger på avstånd som kräver bil eller åtminstone cykel och vill man vara effektiv är det inte alltid ett alternativ. Därför har jag just nu ett projekt där jag ska försöka sy ihop den perfekta trail-rundan inne i Malmö och jag saknar egentligen bara ett parti på 2-3 km för att få ihop en 25 km-runda med max nån km på asfalt. För det finns nämligen massor av teknisk terräng inne stan. Här kommer senaste långpassets upptäckter:

Tunnelbygget runt Malmö Arena
Här bygger man nya bilvägar, Öresundstunnel och Hyllie station och det bjuds på sagolika möjligheter till teknisk terränglöpning. Jag gillade framför allt den delen som ligger på Holma-sidan med fina kullar.

Hyllie vattentorn och Malmö Arena sett från Holma

Kusten vid Bunkeflodstrand
Det verkade vara en bra idé, men det visade sig vara alldels för svårt att hitta och varje gång jag stannade kom det tusen hästflugor och kalasade på mig. Men här finns potential som jag ska utforska vidare. Såg också en del stigar jag aldrig följde upp.

Ett par kilometer utan asfalt mellan mig och Öresundsbron, men omöjligt att hitta på stigarna i den två meter höga vassen

Brofästet, Öresundsbron

Massor av terräng och dessutom kuperat. Sen kan man följa vattnet och springa trail nästan hela vägen till Sibbarps camping där man sen fortsätter på gräs och annat hela vägen in i Limhamn.

Blandad och kuperad terräng vid brofästet

På väg mot Sibbarps camping

Ribersborg

Hela Ribban är ju en kalassträcka med sandstrand som gradvis går över i gräs ju längre från havet man kommer. Dessutom finns det gott om toaletter och tillfällen att fylla på vatten eller köpa nåt i en kiosk.

Varierat med sandstrand, sanddyner och gräs på Ribban

Vägarbeten

Rent generellt är det bättre att hoppa ner i ett vägarbete än att springa bredvid. Allt från caterpillar-packad lera till lös sand.

Diken
Det blir inte mer tekniskt än så här, men jag gav upp eftersom risken att bryta en fot var för stor.

Gräsmattor
Ganska tråkiga men de finns överallt och fungerar utmärkt till att sy ihop en runda.

GAX 50 miles

Yes då har jag äntligen fattat det självklara beslutet och anmält mig till GAX 50 miles, den kortare klassen på Sveriges äldsta 100 miles-lopp. Tillställningen går på Österlen längs stigar och stränder natten mellan den 15:e och 16:e augusti.

Eftersom det bara är tre veckor kvar hinner jag inte få in och tillgodogöra mig nån större volym konditionsträning, utan kommer främst satsa på att få upp tuffheten i kroppen genom crossfit och löpstyrka. Och så några långpass, lite trail och kanske testa springa med pannlampa.

Det här ska bli skoj!