Så kom turen till mig i Sveriges blogg-stafett. Det var Anna som utmanade och det var bara att sätta igång direkt:
1. Vilken typ av löpare är du?
Jag vill ju gärna vara snabb, men med åren har jag insett att mitt psyke är mer anpassat för lite längre men långsamma saker. Dock tar jag ett steg tillbaka just nu och försöker se om jag kan få lite fart i mig.
2. Hur länge har du löpt?
Till och från och i kombination med andra sporter så har jag väl sprungit hela livet, men lite mer fokuserat så började jag våren 2007.
3. Hur mycket löper du per vecka?
Jag jobbar just nu med att försöka släppa mängdtänkandet och börja köra less is more. Förra året var målet 60 km per vecka men pga skador så gick det aldrig.
4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?
Har börjat gilla strax under 5 min /km. Där får jag lite sköna plågovibbar men kan hålla på rätt länge.
5. Vid vilken ålder började du springa?
33 år
6. Vilka andra sporter utövar du regebundet?
Eftersom jag kör triathlon så blir det ju främst simning och cykling. Och rehab :) Nu har jag precis satt igång med en CrossFit-satsning och tänkte komma igång med det i år. Och sen lite Lindy Hop.
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Helst inget alls, förutom kläder och skor då.
8. Varför springer du?
Det vet jag inte. Men det verkar onödigt att inte springa.
9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Ja, jätteofta. Eftersom jag planerar att fortsätta ljuga kan jag inte avslöja lögnerna.
10. Hur ofta köper du skor?
1-2 par per år kanske.
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
Ganska sällan. Håller mig till bas-utrustning. Jag gillar egentligen prylar, men sen när jag väl ska springa så vill jag hålla det enkelt, det ligger på nåt sätt i löpningens natur. Därför köper jag inte så mycket löpprylar som jag egentligen skulle vilja.
12. Var/hur handlar du utrustningen?
I sportbutiker på resor. Ibland på nätet.
13. När föredrar du att springa?
Svala kvällar, varma dagar, regniga morgnar – anytime is a good time.
14. Hur ofta tävlar du?
Sällan pga skador, förra året blev det bara triathlon och ett löplopp.
15. Vilka distanser?
Jag har egentligen bara sprungit en mara och så Markusloppet, terräng 50 km. Det sista fastnade jag för, helt underbart, så det blir mer långa terränglopp i framtiden. Annars har det varit triathlon på Ironman- och halv-Ironmandistans som varit roligast. Då har man ordentligt med tid att vara långsam.
16. Vilken är favoritdistansen?
50 km terräng, skulle också vilja prova 50 miles terräng.
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Nej men jag förbereder mig ofta mentalt inför t ex Kalmar triathlon genom att spela upp tänkbara sekvenser. På tävling kör jag konstant scanning av kroppen för att se om nåt är på tok och i så fall vad jag kan göra åt det.
18. Vilken typ av vätska dricker du?
På träning dricker jag sällan nåt, isåfall vatten på långa pass eller om jag köper en cola i en kiosk. På lopp: sportdryck och cola.
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Ensam, även om det är kul att springa ihop med nån då och då.
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Ordentligt med mat. Tidigare har jag kört vassleprotein blandat med kolhydrater, men nu tränar jag inte så mycket att jag anser mig behöva det. Ibland mår jag illa några timmar efter ett riktigt långt pass (oftast långa cykelpass) och då brukar en cola sitta fint. Ibland slinker det ner en Gainomax mellan två täta träningspass.
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Jag gillar långa intervaller, 1-3 km, men har inte kunnat köra så mycket sånt pga av skadestrul. Fartlek på backiga S:t Hans i Lund är också kul.
22. Vart blir du oftast skadad?
Jag har haft problem med min nedre rygg/bäcken och hamstrings. I höstas körde jag ordentligt med träning för stabilisering och bättre rörelsemönster så jag hoppas det blir bättre i år.
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Lopp som kittlar är GAX 100, Lapland Ultra och så kanske nåt 50 miles-lopp ner i Alperna, som t ex Swiss Alpin. Jag blev lite förälskad i längre terränglopp efter Markusloppet så mer såna.
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Maria-Pia Boëthius är en intressant person. Men jag vet inte om hon springer.
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Marta fotbollsgudinnan, jag skulle vilja se henne i en brant backe, tror hon kan vara sjukt ettrig.
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Johnny Depp
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
Hmmm, eftersom jag håller på med triathlon får det ju bli tre vassa triathleter. Först utmanar jag Filip Larsen som har en av Sveriges bästa träningsbloggar, sen Micke Selvin som har en hemsida/blogg som inspirerade mig mycket när jag började med triathlon och till sist Sveriges grymmaste triathlet: Lisa Nordén.
tisdag 27 januari 2009
fredag 16 januari 2009
Kettlebells
Igår tog jag första steget mot att lära mig grunderna inom kettlebbells och tyngdlyftning. Jag och brorsan hade bokat tid med Lennie på Malmö Atletklubb för en introduktionskurs i kettlebells.
Vi började med att Lennie kollade vår rörlighet, eller snarare våra brister i rörlighet. Det var nämligen två ganska stela personer som han fått att jobba med. Efter det körde vi på med olika rörlighetsövningar som skulle korrigera våra vinklar. Det var häftigt att se hur man bara under ett träningspass mjukas upp och klarar att gå ner allt djupare.
Vi körde benböj med ansiktet mot en vägg. Lutar man sig framåt slår man skallen i väggen, lutar man sig bakåt så faller man. För att komma ner lite extra så gäller det att sträcka ljumskarna maximalt och så lyckades man knycka ner sig några extra milimeter varje gång. Övningen fortsatte sen med en kettlebell i händerna (marklyft) och det blev lite lättare eftersom den motbalanserar lite.
Efter de inledande rörlighetsövningarna gick vi lös på kettlebells och övade ett viloläge som jag tor han kallade "hangs" och så swings. Lennie berättade att han kör inriktat mot tävlingsformen girevoy sport, där det gäller att utföra en övning så många gånger som möjligt på tio minuter. Det låter som en riktigt grym tränings- och tävlingsform. Jag fick mjölksyra bara av att köra viloläget i en minut... och 40 sekunder swing med 24 kg kettlebell gav riktigt skön pump.
Enligt tränaren så ger detta en mycket bra grund om man sen vill lära sig tyngdlyftning, vilket ju jag vill. Jag känner också att detta kan vara bra för min rygg, att förbättra rörligheten och styrkan genom den här typen av övningar kommer ge positiva effekter även för min löpning och cykling.
Kanonkul pass, kan knappt vänta tills nästa gång :) Och en riktigt bra tränare!
Det är ju så kul att lära sig nåt nytt!
tisdag 6 januari 2009
Nya året, allroundåret
Med en influensa som drabbade hela familjen strax före nyår så har det inte blivit nån träning den sista veckan. Istället har jag planerat lite inför 2009 och börjat sätta upp lite målsättningar. Istället för fokus på simning, cykling och löpning vill jag bygga upp en fysik som gör det möjligt att vara med på allt som är kul. Istället för att specialisera mig tänker jag bredda mig. Målet är att kunna följa crossfit.com's workout of the day ett par dagar i veckan och sen lägga till Crossfit Endurance's (CFE) tilläggsövningar för uthållighetsidrottare.
Generellt är CFE's övningar korta men intensiva, antingen tempoträning eller intervaller, aldrig långsamma pass, aldrig långa pass. Enligt deras syn på saken så är långsam aerob träning ineffektiv och ohälsosam. Det är inte denna synen på träning som attraherar mig för jag gillar att springa långa pass, utan helt enkelt den korta tidåtgången. Med den pendling, jobb och dagishämtning som väntar så skadar det inte om träningen tar lite minre tid. Personligen tror jag inte att detta är en optimal träningsapproach för att göra riktigt bra ifrån sig på marathon, ultra eller långdistanstriathlon, men tillräckligt bra för att kunna vara med och ha kul och det räcker i år. Och en träningsmodell som passar bra ihop med målet att bygga en bättre allmänfysik.
Jag har inte satt upp några tidmål för några lopp i år. Jag vill genomföra några triathlon, men det får bli de som passar in i familjens kalender. Det hade också varit kul med ett par ultralopp, men jag har inte bestämt vilka ännu. Jag ska försöka komma ut och springa mer i terrängen, för jag känner att det är bra för både min kropp och min löpning.
Sen har jag satt upp lite mer konkreta mål för "allmänfysiken":
-Kunna stå och gå på händer kontrollerat
Klara handstående armhävning mot vägg (1 rep)
Hoppa hopprep snabbt och kontrollerat
Hopprep Double Under (10 raka)
Pistols (enbensböj, klara kontrollerade pistols på båda benen, 2 st)
50 armhävningar
10 strikta pullups
15 dips
Lära mig tekniken för de vanligaste styrkelyften
Prehab: Fortsätta med funktionell rörlelsemönster samt öka min rörlighet genom seriös stretching. Speciellt fotled, hamstrings, höftböjare, gluteus maximus, hela ryggen, axlarna.
Vi får se hur det går...
Generellt är CFE's övningar korta men intensiva, antingen tempoträning eller intervaller, aldrig långsamma pass, aldrig långa pass. Enligt deras syn på saken så är långsam aerob träning ineffektiv och ohälsosam. Det är inte denna synen på träning som attraherar mig för jag gillar att springa långa pass, utan helt enkelt den korta tidåtgången. Med den pendling, jobb och dagishämtning som väntar så skadar det inte om träningen tar lite minre tid. Personligen tror jag inte att detta är en optimal träningsapproach för att göra riktigt bra ifrån sig på marathon, ultra eller långdistanstriathlon, men tillräckligt bra för att kunna vara med och ha kul och det räcker i år. Och en träningsmodell som passar bra ihop med målet att bygga en bättre allmänfysik.
Jag har inte satt upp några tidmål för några lopp i år. Jag vill genomföra några triathlon, men det får bli de som passar in i familjens kalender. Det hade också varit kul med ett par ultralopp, men jag har inte bestämt vilka ännu. Jag ska försöka komma ut och springa mer i terrängen, för jag känner att det är bra för både min kropp och min löpning.
Sen har jag satt upp lite mer konkreta mål för "allmänfysiken":
-Kunna stå och gå på händer kontrollerat
Klara handstående armhävning mot vägg (1 rep)
Hoppa hopprep snabbt och kontrollerat
Hopprep Double Under (10 raka)
Pistols (enbensböj, klara kontrollerade pistols på båda benen, 2 st)
50 armhävningar
10 strikta pullups
15 dips
Lära mig tekniken för de vanligaste styrkelyften
Prehab: Fortsätta med funktionell rörlelsemönster samt öka min rörlighet genom seriös stretching. Speciellt fotled, hamstrings, höftböjare, gluteus maximus, hela ryggen, axlarna.
Vi får se hur det går...
onsdag 10 december 2008
Smyga igång eller ta tjurjäveln vid hornen?
Ja, det är frågan. I höst tänkte jag vara förnuftig och smyga igång löpningen med massor av mjuk rehab och långsamt ökad löpdos. Detta har gått rätt bra hittills, men det börjar bli trist för det går ju så saaaakta... Ibland känns det som det är bäst att ta tjuren vid hornen direkt och bara gå lös med alla konsekvenser det innebär. Kötta-på-metoden har jag stött på i stort sett alla kampsporter jag provat. För några år sen stod jag otränad, trivselfet och med klena armar på min första thaiboxningsträning. Smyga igång? Knappast, det var no mercy med oändligt antal ryggovänliga sit-ups och rundsparkar. Jag kunde knappt röra mig dagen, nej veckan, efter. Nästa pass så skrek kroppen när träningsvärkande muskler tvingades utföra samma tunga arbete igen. Men efter ett par gånger så kom man igång, träningsvärken blir inte lika allvarlig och styrkan kommer ganska snabbt. Samma på brassejutsun. Mitt första pass avslutades med 100 armhävningar och jag som knappt pallade 20. Gå ner på knä då om du inte orkar mer, tyckte tränaren och det var bara att bita ihop. Det var absolut ingen machotränare, men budskapet var tydligt: Sluta lipa! Den typen av pushning funkar. Eller var det så att den funkade förr? För nu är kroppen äldre och ganska trasig av för många års handbollsspelande och jag sitter just nu med ont i bäcken och ryggen efter gårdagens träning. Och då kommer frågan: Ska jag stånga vidare eller sakta ner?
Frågan är som sagt högaktuell för jag har provat köra några crossfit-pass. Träningsformen borde passa mig perfekt som komplement till min övriga träning. Den är extremt tidseffektiv, den är allsidig, anpassningsbar och jag kan köra vissa pass i vardagsrummet medan andra kräver gymutrustning. Den verkar ge snabba resultat och framför allt verkar det vara skitkul. Och då är jag en som egentligen avskyr styrketräning. De enda nackdelarna är att jag är lite för klen och att jag saknar den teknik som krävs för många av övningarna, speciellt styrkelyften. Båda sakerna går ju att träna upp.
Varje dag presenteras ett träningspass (Workout of the Day, WOD) på Crossfit.com och min plan är att köra ett pass ungefär varannan dag nu till en början. Dessutom ska jag skala ner dem så de inte blir för tunga. Är det styrkelyft så tar jag ett kvastskaft och kör utan vikter. Detta är väl varken att ta tjuren vid hornen eller att smyga igång, utan jag försöker balansera mittimellan.
Gårdagens WOD hette "Annie" och var 50-40-30-20-10 repetioner:
Double under (dubbelvarv på hopprep)
Sit-ups
När man gjort 50 Double-under så kör man 50 sit-ups och sen 40 Double-under osv. Detta ska klaras på så snabb tid som möjligt. Jag skalade ner det till 30-25-20-10 och blev klar på 10:53 min. Hela huset skakade under mina hopp så sista 10 blev vanliga upphopp med knäna i bröstet, eftersom Rune skulle sova... Överhuvudtaget var jag inte så smidig med hopprepet, men det är bara att öva. Grymt jobbiga 11 minuter var det iallafall.
Frågan är som sagt högaktuell för jag har provat köra några crossfit-pass. Träningsformen borde passa mig perfekt som komplement till min övriga träning. Den är extremt tidseffektiv, den är allsidig, anpassningsbar och jag kan köra vissa pass i vardagsrummet medan andra kräver gymutrustning. Den verkar ge snabba resultat och framför allt verkar det vara skitkul. Och då är jag en som egentligen avskyr styrketräning. De enda nackdelarna är att jag är lite för klen och att jag saknar den teknik som krävs för många av övningarna, speciellt styrkelyften. Båda sakerna går ju att träna upp.
Varje dag presenteras ett träningspass (Workout of the Day, WOD) på Crossfit.com och min plan är att köra ett pass ungefär varannan dag nu till en början. Dessutom ska jag skala ner dem så de inte blir för tunga. Är det styrkelyft så tar jag ett kvastskaft och kör utan vikter. Detta är väl varken att ta tjuren vid hornen eller att smyga igång, utan jag försöker balansera mittimellan.
Gårdagens WOD hette "Annie" och var 50-40-30-20-10 repetioner:
Double under (dubbelvarv på hopprep)
Sit-ups
När man gjort 50 Double-under så kör man 50 sit-ups och sen 40 Double-under osv. Detta ska klaras på så snabb tid som möjligt. Jag skalade ner det till 30-25-20-10 och blev klar på 10:53 min. Hela huset skakade under mina hopp så sista 10 blev vanliga upphopp med knäna i bröstet, eftersom Rune skulle sova... Överhuvudtaget var jag inte så smidig med hopprepet, men det är bara att öva. Grymt jobbiga 11 minuter var det iallafall.
torsdag 27 november 2008
Tabata
När jag höll på med brasiliansk jiu-jitsu kom jag i kontakt med tabata-intervaller, som var poppis bland kampsortare. Kortfattat går det ut på att man kör skiten ur sig i 20 sekunder, sen vilar man i 10 sekunder. Detta upprepas åtta gånger och det tar alltså totalt 4 minuter att köra en tabata-serie. Träningsformen utvecklades av Izumi Tabata för att ge optimal förbättring av VO2 max.
Jag kan se hur detta kan gynna kamppsortare, men nu har jag snubblat över fenomenet igen. Den här gången är det uthållighetsidrottare som håller på med det. Som menar att långa långsamma pass har dålig inverkan på kroppen och att det funkar bättre med korta explosiva pass. Det intressanta med metoden är nämligen att den påstås ge god effekt både på de anaeroba såväl som de aeroba energisystemen. Är detta möjligt undrar jag... Distanser runt milen -OK, men maran och uppåt?? Ironman? 10-milalöpning?
Tidigare har jag kört tvärtom: långsamma Maffetone-metoden för att bli snabbare och det funkade hur bra som helst. Nackdelen är att det gick så mycket tid, man hann ju knappt nåt mer än att springa. Men tänk om de har rätt och låg volym/hög intensitet kan ge det som krävs för de långa distanserna. Isåfall skulle jag kunna spara lite tid och få ut mer av passen.
Men det känns lite som alla bantningsdieter. Gillar du fett kött och feta såser, släng bort dina pommes och du har Low Carb High Fat-metoden. Har du blivit fet för att du älskar godis och alkohol? Då finns vin och mörk choklad-metoden. Alltid nåt som passar. Vill du bara träna korta pass men ändå få uthållighet? Då finns tabata-metoden...
Egentligen är det ju bara att prova och se hur kroppen svarar, men jag är lite skraj för att bli skadad. Känns som min kropp är för klen för att gå lös på insatser nära max. Skulle jag köra detta så är det inte bara för löpning och cykling, utan även för olika styrkemoment som armhävningar och knäböj. Jag tror jag ska tjyvstarta kroppen lite och smyga igång med enkla basövningar som armhävningar, bara ett fåtal per kväll och sen sakta öka. Efter ett tag får det nog bli lite tabata, men att utesluta långpassen blir det inte tal om; de är ju trots allt en viktig del av Meningen med livet.
Jag kan se hur detta kan gynna kamppsortare, men nu har jag snubblat över fenomenet igen. Den här gången är det uthållighetsidrottare som håller på med det. Som menar att långa långsamma pass har dålig inverkan på kroppen och att det funkar bättre med korta explosiva pass. Det intressanta med metoden är nämligen att den påstås ge god effekt både på de anaeroba såväl som de aeroba energisystemen. Är detta möjligt undrar jag... Distanser runt milen -OK, men maran och uppåt?? Ironman? 10-milalöpning?
Tidigare har jag kört tvärtom: långsamma Maffetone-metoden för att bli snabbare och det funkade hur bra som helst. Nackdelen är att det gick så mycket tid, man hann ju knappt nåt mer än att springa. Men tänk om de har rätt och låg volym/hög intensitet kan ge det som krävs för de långa distanserna. Isåfall skulle jag kunna spara lite tid och få ut mer av passen.
Men det känns lite som alla bantningsdieter. Gillar du fett kött och feta såser, släng bort dina pommes och du har Low Carb High Fat-metoden. Har du blivit fet för att du älskar godis och alkohol? Då finns vin och mörk choklad-metoden. Alltid nåt som passar. Vill du bara träna korta pass men ändå få uthållighet? Då finns tabata-metoden...
Egentligen är det ju bara att prova och se hur kroppen svarar, men jag är lite skraj för att bli skadad. Känns som min kropp är för klen för att gå lös på insatser nära max. Skulle jag köra detta så är det inte bara för löpning och cykling, utan även för olika styrkemoment som armhävningar och knäböj. Jag tror jag ska tjyvstarta kroppen lite och smyga igång med enkla basövningar som armhävningar, bara ett fåtal per kväll och sen sakta öka. Efter ett tag får det nog bli lite tabata, men att utesluta långpassen blir det inte tal om; de är ju trots allt en viktig del av Meningen med livet.
onsdag 19 november 2008
Kickstart med eget träningsläger
Nu känns det som jag kommit igång hyfsat med träningen igen. Förkylningen är fortfarande kvar, men jag är ändå träningsbar. I helgen var Karina och Rune bortresta så jag passade på att köra en litge kickstart med egetkomponerat träningsläger på hemmaplan. Planen var att köra många korta och lågintensiva pass för att främst jaga latmasken ur kroppen och vänja mig vid träning igen. Att identifiera mig själv som en person som tränar, inte en som är nöjd i soffan.
På fredagen öppnade jag försiktigt med stabilitetsträning följt av löpning. Jag har varit sugen på att testa den kombinationen länge. Ett stabilitetspass som uppvärmning där rätt muskler aktiveras och hjärnan kommer in på rätt spåroch så kommer en bättre teknik av sig själv. Passet bör nog vara relativt kort så att musklerna inte är för trötta inför löpningen utan bara redo. Jag vet inte hur det funkade, men löpningen blev i vart fall inte sämre av det.
På lördagen var det triathlondag. Först en kaotisk simning där jag fick byta både simhall och stad för att lyckas hitta en öppen bassäng. I vattnet fortsatte sen kaoset och vi var många som slogs om ytan. Kändes härligt att vara tillbaka i vattnet igen för det var ett bra tag sedan. Jag har inte tappat så mycket av snabbheten, jag är fortfarande lika långsam ungefär, men jag har tappat massor av uthållighet. Den trötthet jag brukar få när passet närmar sig 3000 meter kom nu runt 1500. Körde en serie på 500-400-300-200-100 meter och sen några hundra meter avsim.
Efter en brunch med brorsan på Element i Rörsjöstaden så blev det lite trainercykling följt av bricklöpning i Pildammsparken. Jag upptäckte att ligger jag i tempoställning så går det att spela xbox samtidigt som jag cyklar: en mycket bra sporre för att jag ska lägga mig mer i den tråkiga bågen.
På lördag morgon var det dags för lite stormcykling i äkta skånsk höstvind. Snittfarten blev löjligt låg och jag tror jag lämnar hastighetsmätaren hemma nästa gång det är sånt här väder. Jag blir bara stressad av att ligga i under 10 km/h fast jag tar i så pulsen kickar upp över 170. Bättre cykla på tid och puls. Lite klantigt av mig att välja kuststräcka en sån här blåsig dag, men jag var sugen på att cykla söderut. Drog ett varv på Toves runda, en 24-km-loop som vi hade tempoträning på i somras. Eftersom jag tagit tid på den sträckan flera gånger så blev det ytterligare en deppig påminnelse om hur sakta det gick.
Hemkommen från cyklingen svepte jag en Gainomax och bytte till löparskor för att sedan kasta mig in i Linus bil ut mot Torup och löpning tillsammans med ett gäng från funbeat.se. Jag hakade på Linus och Olof ut på milspåret. Till min glädje såg jag att Linus skulle springa med sin son Eskil i en löparvagn: det skulle knappast gå fort på det kuperade spåret. Trodde jag... Det gick alldeles för fort för mig, jag fick ta i nära max för att hänga på. Egentligen gick det nog inte så fort, men kombinationen otränad, förkyld och trötta ben från cyklingen gjorde att det blev en tuff runda.
Efteråt bastade vi och fikade. Kul att träffa forum-folk live, mer sånt! Och mer kupertad löpning, det är ju så sjukt skoj!
På fredagen öppnade jag försiktigt med stabilitetsträning följt av löpning. Jag har varit sugen på att testa den kombinationen länge. Ett stabilitetspass som uppvärmning där rätt muskler aktiveras och hjärnan kommer in på rätt spåroch så kommer en bättre teknik av sig själv. Passet bör nog vara relativt kort så att musklerna inte är för trötta inför löpningen utan bara redo. Jag vet inte hur det funkade, men löpningen blev i vart fall inte sämre av det.
På lördagen var det triathlondag. Först en kaotisk simning där jag fick byta både simhall och stad för att lyckas hitta en öppen bassäng. I vattnet fortsatte sen kaoset och vi var många som slogs om ytan. Kändes härligt att vara tillbaka i vattnet igen för det var ett bra tag sedan. Jag har inte tappat så mycket av snabbheten, jag är fortfarande lika långsam ungefär, men jag har tappat massor av uthållighet. Den trötthet jag brukar få när passet närmar sig 3000 meter kom nu runt 1500. Körde en serie på 500-400-300-200-100 meter och sen några hundra meter avsim.
Efter en brunch med brorsan på Element i Rörsjöstaden så blev det lite trainercykling följt av bricklöpning i Pildammsparken. Jag upptäckte att ligger jag i tempoställning så går det att spela xbox samtidigt som jag cyklar: en mycket bra sporre för att jag ska lägga mig mer i den tråkiga bågen.
På lördag morgon var det dags för lite stormcykling i äkta skånsk höstvind. Snittfarten blev löjligt låg och jag tror jag lämnar hastighetsmätaren hemma nästa gång det är sånt här väder. Jag blir bara stressad av att ligga i under 10 km/h fast jag tar i så pulsen kickar upp över 170. Bättre cykla på tid och puls. Lite klantigt av mig att välja kuststräcka en sån här blåsig dag, men jag var sugen på att cykla söderut. Drog ett varv på Toves runda, en 24-km-loop som vi hade tempoträning på i somras. Eftersom jag tagit tid på den sträckan flera gånger så blev det ytterligare en deppig påminnelse om hur sakta det gick.
Hemkommen från cyklingen svepte jag en Gainomax och bytte till löparskor för att sedan kasta mig in i Linus bil ut mot Torup och löpning tillsammans med ett gäng från funbeat.se. Jag hakade på Linus och Olof ut på milspåret. Till min glädje såg jag att Linus skulle springa med sin son Eskil i en löparvagn: det skulle knappast gå fort på det kuperade spåret. Trodde jag... Det gick alldeles för fort för mig, jag fick ta i nära max för att hänga på. Egentligen gick det nog inte så fort, men kombinationen otränad, förkyld och trötta ben från cyklingen gjorde att det blev en tuff runda.
Efteråt bastade vi och fikade. Kul att träffa forum-folk live, mer sånt! Och mer kupertad löpning, det är ju så sjukt skoj!
torsdag 13 november 2008
Seg comeback
Så har det äntligen hänt; förkylningen har lättast något och jag har hamnat i åtminstone delvis träningsbart skick. Så jag borde varit överlycklig igårkväll när jag skulle ge mig ut på en kortare löptur, men nope, det kändes motigt och skitsegt att ge mig ut. Klockan var visserligen halv tio på kvällen efter en dag i 110 knyck, det blåste skånska vindar, var kallt och duggregnade. Dessutom hade jag en nyäten Vegetable Special utan paprika i magen. Men det var inte de här omständigheterna som gjorde det segt, utan träningsuppehållet. Förra hösten var jag i mitt livs löpform och var kanonpeppad på att ge mig ut på ensamma kvällspass i en mörk Pildammspark. Regn och vind gav bara extra krydda och jävlaranamma. Men nu har den ofrivilliga vilan från träning gått över kullen där man inte längre blir mer och mer sugen ju längre tid som går, utan mer och mer bekväm i soffan. Och ju sämre formen blir, desto svårare är det att tycka löpningen är rolig. När jag väl kom ut till slut så var det inte speciellt kul, tyvärr. Det var ganska segt, lunkade runt och rapade vitlök, billig ost och mjöldeg. Så nu gäller det att bita ihop, löpkul är bland det bästa som finns, men det kommer fanimig inte gratis. Och sällan med en pizza i magen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
