Japanska delar på en italienare

I dag har jag äntligen köpt en ny cykel. Det blev en Fondriest Mega Plus som fick en uppsättning Shimano 105 trots att jag blivit varnad för att jag kommer bli utskrattad om jag har Shimano på en italienare. Vad är det med folk och cyklar egentligen? Vettigt folk blir som besatta när det kommer till deras kelgrisar. Varför måste man ha Campagnolo bara för att man har en italiensk ram? Snacka om att Campa lyckats med sin marknadsföring. Nåja, det var skönt att äntligen komma till skott och uppgradera mig lite. Även om det är en (med cyklisters mått) billig cykel så kommer den förmodligen rulla bättre än den rostiga 80-talsracer jag cyklat på hittills. Cykeln ska vara färdigmonterad redan i veckan så förhoppningsvis kan det bli ett längre premiärpass till helgen. Jag kompletterade med en clip-on aero-båge och så ett par vita triathlonskor.

I kväll var det ofokuserad simning. Man ska aldrig åka till en egenträning utan ett program.Man ska aldrig tänka att "jag kör lite spontant" för det blir bara skit av det. Och så lökar man sig för mycket. Men jag bestämde mig för att maxa på 100 meter så jag la upp apsset efter det. Femhundra uppvärmning, lite glidcrawl, lite skovelsim och några snabba 50 längder. Sen jäklar, jag drog på allt jag hade och efter 50 meter sprutade mjölksyran ur öronen och sen var det pannben och plåga hela vägen efter vändningen. Men jag har aldrig simmat så fort förut. Tror jag. Jag hade nämligen inte startat klockan. Grymt snöpligt, speciellt som resten av passet blev rätt tungt efter den maxningen. Klantskalle.

Igår körde jag ytterligare ett MAF-pass i Norrköpning innan vi åkte hem. Det blev 9.1 km på 140 i medelpuls, 47:30 min. Jag måste verkligen stämma av detta med ett riktigt MAF-test, men det verkar som jag är i bra aerob form. Det var en bra avslutning på en annars dålig träningsvecka.