Äntligen har min nya pulsklocka anlänt. Jag tappade min förra och har i månader famlat runt i ett okontrollerbart dunkel... Och vad passar då bättre än ett litet Maffetone-pass? Tävlingsmänniskan i mig säger nämligen nej till såna pass utan pulsklocka: jag vill veta hur fort jag springer på en viss puls annars känns det bara som man lullar runt utan nån koll alls.
Är och besöker svärmor i Norrköping och tog min gamla vanliga runda genom en park och sen längs vattnet. Stelt i ryggen och ömmande muskler sedan torsdagens fartpass, men foten kändes ganska okej. Redan efter nån kilometer mjukades kroppen upp och det var bara att njuta. Efter ungefär fyra kilometer kom känslan, det började pirra av sockerdricka ända ut i fingerspetsarna och man vill vråla ut ett lyckoskrik eller börja skuggboxas (det gjorde jag inte för grabbarna framför mig såg rätt tuffa ut). Ibland är det bara så jävla härligt att springa och det finns ingen annan idrott som kan få fram den känslan. Hög på löpning. Helt plötsligt svängde kroppen vänster och ville ta en omväg hem, men efter hundra meter var hjärnan smart nog att inte lyssna på kroppen och jag vände tillbaka. Bäst att hålla mig till planen och inte sväva ut på spontana långpass innan jag är redo för det.
Jag körde en lugn kilometer för att komma upp i puls (runt HR140) och sen körde jag 7 km i MAF-puls 143 och avslutade med en kilometer jogg hem. Det gick betydligt bättre än jag förväntat (5.23 min/km) och jag tror jag kan tacka all cykling för det. Cykelpass känns som optimala MAF-pass; man ligger på lågpuls i timmatal och tränar precis de energiprocesser som man vill åt med Maffetonelöpningen.
När jag kommer hem ska jag göra ett regelrätt MAF-test för att se exakt var jag ligger. Sen tror jag att jag kör vidare på den här låga intensiteten. Det är helt enkelt för kul att springa för att vara skadad hela tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Sockerdricka! Vilken lyckokänsla.
Jag klämde till med 15 km idag. Det känns inte som att det går fort, men jag springer nog automatisk lite fortare utan vagn. Fick ett årsbästa på 10 km, trots en tung vecka. Imorgon blir det sista passet på denna vansinnesvecka. Med förbehåll för ev regn... Sen ska jag utvärdera vad jag behöver jobba på. Löpstyrka kan jag säga redan idag...
Härligt! Du har ju tränat som fanken den här veckan, måste kännas bra. Och du börjar få distans på passen också! Jag ska nog försöka springa varannan dag nu, långsamt och fint. Får väl bli nåt barnvagnspass också. Imorrn ska jag köra bil 45 mil så det blir ingen cykling iaf :(
Härligt pass! 5:23 i med maf-puls är riktigt bra :-)
Bodde i Norrköping 5 år innan jag flyttade till Stockholm. Jag sitter som bäst och funderar på vart du sprang, kan det ha varit Folkparken och runt Åbackarna möjligen...? Vill du ha tips på långpass i Norrköping så säg bara till :-)
karin, jag tror det var Folkparken. Börjar vid Skolgatan och sen ner mpt vattnet och upp mot parken och så går det en slinga där längs vattnet.Sen springer man över en träbro och fortsätter på andra sidan. När det tar slut vänder jag och springer tillbaka. När jag har sprungit långt har jag tagit en detour ut mot Himmelstalund.
Jag tar gärna mot tips om långpass i Norrköping för det kommer bli fler pass där.
Jo det gick riktigt bra att springa å MAF-puls trots att det var länge sen sist och trots tt jag inte löptränat så mycket på sistone. Ska smälla in ett MAF-test relativt snart så jag vet mer exakt var jag står.
Hahaha, det är mina gamla kvarter ju :-) Slingan vid vattnet heter Åbackarna och är ju riktigt fin. Säg bara till när det blir dags så ska jag klura ut några fina rundor!
KArin,
Åbackarna, det ska jag lägga på minnet. Ja därär det verkligen kanon, synd att slingan inte är en mil längre, då hade den varit för bra för att vara sann...
Jag hör av mig nästa gång jag ska dit så får du skräddarsy en runda åt mig :)
Skicka en kommentar