Föräldralöpning på Atleticum

I dag hade Heleneholm extra fartpass inomhus på Atleticum och jag och Katarina hade stämt träff för att turas om att träna och passa illbattingar. Egentligen var det dags för löpvagnspremiär i morse, men eftersom den nyinköpta skönheten hade ett punkat däck fick det bli den gamla robusta Brion istället. Gick ju hur bra som helst att springa med den, varför har jag inte gjort det förut? Och Rune verkade tycka det var rätt kul med lite fart dessutom.

Framme på Atleticum visade det sig att Katarina och Emil redan sprungit en lång runda och hon tog merparten av barnpassandet. Körde ett par 1-km i varierande tempo och lite accelererande löpningar så löptränaren Bo kunde kolla in mina fel och brister. Och felen och bristerna var många: dålig och låg höft, sträcker på mig dåligt, korta steg, för hög frekvens, för långsamt avstamp och säkert en massa annat jag glömt. Ibland blir man ju deppig när man inser hur fel man gör, men med idrott är det tvärtom tycker jag. Faktum är att jag blir överlycklig när jag får höra att jag springer med usel teknik: det visar ju hur mycket potential man har gömd som kan plockas fram med teknikträning. Och det är verkligen en lyx att gå på såna här pass med en så duktig löptränare som Bo och med bara totalt fyra som tränar. Då hinner man verkligen få feedback på sin teknik.

Foten känns ganska ok när jag springer. Jag kör bara med mina gamla Asics Kayano nu och kanske är det hemligheten. När jag köpte nya skor bad jag om smalare för jag haft problem med att jag halkar runt i Kayano. Nu inser jag att lite skavsår är lyxproblem i sammanhanget och kommer nog köpa nya skor.

Kul att se Camillas nya Casati tempocykel. Riktigt brutal! Hon körde duathlonintervaller på trainer vilket gjorde att cykeln stod still i depån för oss övriga att dregla över... Hon har EM i duathlon som nästa tävling så vi får hålla tummarna för att det ska gå bra.

Emil och Rune verkar komma hyfsat överens. Rune är ju lite offensiv, men han verkar iallafall inte skrämma bort Emil utan de kunde leka lite ihop. Emil är en skön lirare som mest smågarvar hela tiden och har glimten i ögat. Så himla kul att se vilka olika personligheter småbarn har redan vid den åldern.

Gick igenom mars träning och inser att jag bara fick ihop 24 km löpning. Och då var 15 av dem 1 mars och resten i slutet... så i stort sett fyra veckor utan löpning. Men jag blev positivt överraskad av min cykling, fick ihop nästan 68 mil i mars, varav drygt hälften på trainer när Rune har sovit. Simningen har gått hyfsat, ca 8 timmar med bra kvalitet. För att vara skade- och sjukmånad är jag rätt nöjd ändå.