Shoppa är kul!

Det är alltid roligt att shoppa träningsprylar! Fick nyss hem en beställning från Lewa Sport med bl a en triathlon top. Tyvärr blev det nåt missförstånd (förmodligen stod jag för missförståndet...) och istället för en diskret topp med dragkedja som går hela vägen ner så fick jag en skrikig topp med fem blaffiga Ironman-loggor på, ingen dragkedja och den slutar vid naveln. Nåja, den ser iallafall jävligt snabb ut.

Jag lyckades också fynda min favvo-gel: PowerBar Blackcurrant med koffein. Stadium sålde ut dem för de ska byta märke och jag köpte det som fanns kvar plus lite energy bars också. Det är den överlägset godaste gelen jag har smakat och jag kan dra på långpass bara för att få ursäkta i mig en sån.

I beställningen fanns också en löparkeps med nät på sidorna och den behövdes verkligen i dag. Puh, vad varmt det är! Jag var iallafall smart nog att sticka i väg hyfsat tidigt på förmiddagen för att slippa värsta värmen, men det känns ändå lite mosigt i huvudet så här efteråt. Som tur är så kan man släpa hur mycket vatten som helst i barnvagnen, så vätskebrist ska jag inte behöva få iallafall. Löpningen med barnvagn går riktigt bra nu. Jag springer mer sällan, men desto längre i stället, så distanserna är upp mot 15 km. Längre än så vill jag inte springa med Rune för då blir han nog uttråkad och jag vill helst sluta medan han fortfarande tycker det är skoj.

Nästa helg är Göteborg triathlon och det ska bli spännande att se var löpformen befinner sig för jag har verkligen ingen aning. Jag kollade i min träningsdagbok och ser att det enda snabba passet jag sprungit i år är ett pass med IT4-intervaller, dvs intervaller i halvmarafart. Sen har jag ett pass med intervalleri marathonfart. That's it, resten har varit långsamt. Fast min mil i Göteborgs triathlon kommer kanske gå lika sakta som träningstempot i lågpuls... vem vet? Och sen kommer det förstås bli spännande att se hur jag står cykel- och simmässigt också, fast där har jag liksom inget att jämföra med. Jag är iallafall taggad men lite nervös för växlingarna. Tur vi ska ha växlingsträning i morrn med klubben. Och så är jag lite nervös för att jag inte ska fatta banan. När jag var med i en duathlon i höstas sprang jag fel sista varvet och blev då passerad av en lagkamrat som jag jagat hela loppet och som jag precis kommit om en kvart tidigare. Riktigt irriterande. Nu såg jag att han just drog Sthlm marathon på sub-3 så det var väl ändå ok att förlora mot honom:) Eller extra irriterande, jag kan intebestämma mig för vilket...