Jag tror jag sprungit Pildammsparkens innervarv ungefär 7 miljoner gånger och alltid åt samma håll. I morse provade jag andra hållet och en helt ny värld öppnade sig. Att själva rundan skulle upplevas annorlunda var jag beredd på, men den stora bonusen var att nu mötte jag alla andra löpare istället för att springa om eller bli omsprungen. Jag tycker det är grymt peppande att se andra som är ute och tränar. När man springer med en tokglad liten småunge i vagnen möts man dessutom hela tiden av leenden oavsett hur pass trötta löparna är. Och det var en grym energiinjektion, leenden smittar verkligen av sig.
Det börjar kännas som jag äntligen har kommit igång med löpningen nu. Det var femte dagen på rad jag sprang utan att kroppen protesterar allt för mycket. Lite sliten i hamstrings och ryggen, men ändå under kontroll. Sträckorna har ökats lite, från 5-8 km till 8-12 km. Jag tar fortfarande det lugnt och ligger hela tiden kring min MAF-puls. Jag är inte helt Maffetone-asketisk i min löpning och börjar gå i uppförsbackar och så, men jag försöker hålla mig på mattan. Rune har också börjat gilla att flyga fram i vagnen när jag springer, det var stor skillnad nu när jag vänt den så han sitter framåtvänd.
Veckans träning har börjat bra. Igår blev det först ett morgonpass med nytt distans-PB i barnvagnslöpning, drygt 11 km, sen ett kort men intensivt lunchpass på trainern och avslutningsvis ett simpass på kvällen. Men jäklar vad kass jag blivit på att simma. Jag är ju rookie på simning, gick nybörjarkurs i höstas och höstens stora mål var att lära mig crawla långt utan andnöd. Det gick kanon och jag tyckte jag blev rätt hyfsad, men nu... andnöden är tillbaka och jag flåsar som snuskgubbe i vändningarna. Självklart beror det på att jag tränat så lite simning sen jag blev pappaledig. Har jag haft tid över har jag prioriterat cyklingen istället. Nåja, skitsamma, med våtdräkt på så kommer det nog gå ok ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Har du hållt på länge med Maffetoneträning?
Jag har själv dragit igång ett projekt för en dryg månad sedan. Skulle vara kul att höra lite om du har några tankar och erfarenheter om Meffetoneträning...
Jag körde Maffetone förra året. Jag började springa för första gången på ett tag sen en ryggskada och det blev bara lågpulslöpning och cykling. Sen läste jag om Maffetone-metoden och blev intresserad. Så jag körde väl först några månader icke-strikt och sen ca 3 månader strikt Maffetone. Dock följde jag inte kostråd och sånt. Inför en mara höjde jag tempot lite, la in fartavsnitt i vissa pass och körde några intervallpass i aningen högre fart (aldrig några tröskelfarter eller så snabbt, utan mer marafart minus 10 sek). Sen satte jag pers på maran med 20 minuter... Den stroa vinsten var nog att jag kunde träna kontinuerligt utan skador/sjukdomar plus att jag snabbt lyckades bygga upp bra volymer i träningen. Tänkte köra Maffetone i vintras men lockades av fartjävulen och nu sitter jag här med ömmande hamstrings och börjar om från scratch igen :) Till höst blir det Maffe igen 3-4 månader iaf.
Oj, vad du tränar nu! Så inspirerande att läsa :-)
Hur känns formen, såhär knappt tre månader före Kalmar? Du har ju verkligen ökat på din träningsmängd och din löpning har gått framåt massor, vad jag kan utläsa. Roligt!!
Karin,
ja formen är väl ok. Jag har kommit igång med löpningen och fortsätter det så här kommer jag nog hinna med några riktiga långpass innan det är dags. Men sen har det gått lite sämre med cyklingen, det har inte blivit så många långpass direkt. Men jag försöker lägga den mesta träningen på dagtid när jag är föräldraledig och då går det ju mest att springa eller cykla korta pass på trainern.
Skicka en kommentar