Jag har ju aktivt försökt byta inställning till min träning. Den är fortfarande viktig för mig, men i syfte att vara nåt kul, inte nåt måste. Den ska vara i harmoni med mitt övriga liv, inte styra det. För att lyckas med det skruvade jag ner målsättningarna i Kalmar helt. Nu ska jag till startlinjen, inte sub-12h. Jag har också slutat bry mig antalet minuter i träningsdagboken för det tror jag är en enkel fälla att gå i. Helt plötsligt samlar man minuter och missar kvaliteten på de två lika viktiga komponenterna -träning och vila. Man kör en massa småpass hela tiden som det mest blir skit av och så får man aldrig vila. Man trampar en extra slö halvtimme på trainern och får sen skippa lunchen och stressa genom resten av dagen. Ibland finns det en poäng med såna perioder, men jag har kört så i ett halvår nu och det funkar inte längre. Istället för flera stycken 8-kilometerspass springer jag nu hellre två rejäla och får ordentlig vila emellan. Och redan har allt blivit roligare, både träningen och livet med familjen. Och jag kan verkligen släppa träningen mellan passen.
Den här veckan har det blivit en massa bra träning. Inledde veckan med ett bra trainerpass med styrkeintervaller och avslutade veckan med ett långpass på cykeln med lite bricklöpning efter. Ett 16.5 km löppass ensam, ett 14 km med barnvagn och sen ett 3 km socialt pass med hela familjen. Bara bra och roliga pass! Och som grädde på moset har jag ändå vilat tre dagar och jag har inte känt någon stress av träningen.
Nu ska jag fortsätta avfokusera träningen. Den enda planen träningsmässigt är väl att få till nåt simpass och så öka lite på löpdistansen. Prioritera vilan och så längden på enstaka löppass före totalvolymen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det låter som fina tankar och en bra filosofi! Har själv funderat i alternativa banor sista veckan. Lite inne på samma tankar, hitta tillbaka till det enkla och rejäla med vila emellan. Känns det bra så passa på, går det sämmre så ta dagen för vad den är och ligg lågt.
Särskilt det där du tänker om lite rejält och att få till vil köper jag.
Det låter klokt. Det ska vara kul att träna, inte ett måste, en jakt och prestationsångest. Jag har ingen familj att ta hänsyn till, men när jag var sambo så var det jätteviktigt för mig att få ihop träningen med sambolivet. Det ska funka på alla plan och du verkar ha hittat ditt koncept. Kör hårt på det! :-)
tillbakatillutmattning, jag har tidigare haft filosofin att jag helst tränar med trötta ben. Men med min trasiga kropp så kommer jag aldrig komma upp i några längre distanser på löpningen om jag fortsätter så. Och nu behöver jag främst långpass löpning, inte totalvolym. Och det är skönt att ta lite vilodagar ibland utan att bli stressad för det.
Karin,
ja den där jakten ställde till det för både mig och min familj. Men jag har tänkt efter nu och hoppas jag har hittat en fin balans. Jag känner mig iaf mer harmonisk :)
Skicka en kommentar