Efter Markusloppet kom min förkylning tillbaka med full kraft. Jag har ont i halsen, är täppt i näsan och har en aggressiv hosta som gör det svårt att sova. Jag som äntligen var på väg att bli frisk efter fem veckors sjukdom och så springer jag långt såinåttahelvete och är det då konstigt att det blir så här? Nä, knappast. Men vet ni vad? Det var värt varenda hostattack, varenda vaken minut och varenda deciliter snor!
På team creates hemsida finns underbara bilder från loppet!
Överlägset sist i mål men lika glada ändå. Thomas i svart och jag i rött. (Foto från teamcreate.se)
5 kommentarer:
Vilken härlig bild!! Ni ser inte direkt trötta ut efter att ha sprungit sex mil - glädjen att springa över mållinjen får vem som helst att piggna till, tror jag!
Jag blir grymt sugen att springa nästa år. Bara gottebordet i sig motiverar:) Och de underbara bilderna från skåneleden!!
Nu har du gott om tid att bli frisk och hel.
Livet är som sagt långt:)
fredrika, jag kan lova att jag var duktigt sliten när den bilden togs. Sistra 7-8 km gick inte fort. Men i huvudet var jag pigg och när jag såg mållinjen så fick jag väl till nåt slags ryckningar i benen för att kunna passera den löpande.
cykelmygga, klart du ska springa nästa år! Det blir ju en liten kakbit för dig som vid det laget klommer vara van vid att tävla i betydligt backigare miljöer och dessutom flera dagar i rad.
Livslångt idrottande!
Ja!!
Vilken bra slogan; "Livslångt idrottande"
Trycka tröjor:)
Jo, skåneåsen kommer förhoppningvis te sig som ett litet fartgupp vid den tiden nästa år.
Trycka t-shirts till nästa års Markus :)
Jag tror åsarna kommer kännas som fartgupp för dig så det är bara att anmäla dig! Dock visade det ju sig att höjdmetrarna inte var största tidstjuven utan omvägarna :)
Skicka en kommentar