Nu har jag anmält mig till Sövde triathlon som är om en dryg vecka. Distansen är halv Ironman, dvs 1930 m simning, 90 km cykel och 21.1 km löpning. Jag tror det blir det perfekta genrepet inför Kalmar och dessutom ska det bli jättekul att tävla. Den här distansen passar nog mig perfekt. Den är inte kort så man slipper ta i så himla mycket, men den är inte heller toklång så man behöver inte plågas i evigheter. Det är en av anledningarna till att Tom Rodgers döpte sin bok om halv-IM till "The Perfect Distance". Andra anledningar är att det är relativt kort återhämtning, man behöver inte träna de riktigt långa cykelpassen som är så svåra att kombinera med ett normalt familjeliv och man klarar flera tävlingar per år. Sen verkar det vara en härlig kombination av fart och uthållighet.
Nu är tanken att inte gå för max, för direkt efter tävlingen måste jag vara fit for fight för sista finslipet inför Kalmar. Taktiken är därför att träna på det mesta inför Kalmar genom att köra samma vätske- och energiplan och ungefär samma fart. Simma så bra jag kan utan att få andnöd. Cykla lugnt och försöka hitta pulsen underifrån, första 3-4 milen ganska lågt ner i puls för att sen öka lite sista halvan. Det finns många teorier om hur man ska lägga upp cykling på halv och hel Ironman-distans. Tom Rodgers menar att man ska börja relativt lugnt så att kroppen ställer in sig på fett som primära energikällan. När man cyklat halva ungefär kan man lura kroppen och öka intesiteten men ändå bibehålla relativt hög andel energi från fett. För mig handlar det dock om att ta det lugnt så att jag inte sliter ut mig inför löpningen. Om det sen tar en kvart extra så gör det inget. Men det ska bli spännande att se om jag lyckas hitta den låga puls jag vill. Det är inte alltid så lätt i tävlingssammanhang och ännu mindre efter en simning.
Löpningen tänker jag ta lugnt och stilla. Det är här skade- eller utsliningsrisken är störst och det är löpning som ger lång återhämtning. Jag tänker inte bestämma nån fart innan, men jag ska försöka låtsas som om jag hade en mara framför mig. Dessutom vill jag kunna njuta lite av tävlingen och inte må pyton som under hela löpningen i Göteborg triathlon.
"En inställd spelning är också en spelning", menade ju Ulf Lundell en gång i tiden. Precis samma sak gäller just nu för träningen. De inställda träningarna kan vara de viktigaste och de jag ska vara mest stolt över. Visst behöver jag träning, speciellt långa löppass, men det gäller att hålla fokus på just de passen. Inga meningslösa pass nu, alla pass måste ha ett syfte. Den här veckan är löpvecka och ska bl a innehålla två långpass. Jag vet att det finns en helig regel som säger at man inte får öka mer än 10% per vecka och sådär, men regler är ju till för att brytas. Däremot gäller det som sagt att hålla fokus på det viktiga. I dag var jag på väg ut för ett lull-lull-pass med Rune i vagnen. Det enda syftet var att få upp veckovolymen och att jag tycte det skulle vara roligt att komma ut lite. Efter tio joggande steg kom jag på mig själv: Fokus, det är långpass som är prio nu, inte totalvolym. Bättre vila och kunna med ett rejält pass till helgen. Så jag vände, gick in och satte på kaffe istället. Jag var sugen, men jag behöver min vila.
I kväll blir det besök på Indian Haweli på Möllan tillsammans med Karina, Rune, min brorsa och minst en kusin. Sen spelkväll hemma hos oss. Jag är riktigt sugen på att vinna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar