Jobbig cykling i stekande sol

Äntligen! Efter ett par dagars träningsuppehåll på grund av ryggont så kunde jag ge mig ut med cykeln i morgonsolen. Eftersom det är Göteborg triathlon nästa helg så var jag sugen på att cykla kort och snabbt, men samtidigt är det rätt sällan som jag har chans att cykla lite längre pass, så valet däremellan var inte lätt. Jag fick kompromissa: Hyfsat långt och hyfsat snabbt. Bestämde mig för att försöka cykla en halv-Ironman (9 mil) på under 3 timmar. Jag hade inte gjort upp nån speciell rutt, men körde enligt regeln "nästan ingen vind = cykla mot Skanör".


Inför dagens cykling hade jag monterat på en aero bar som jag fått låna av Katarina. Jag tror dock att den är lite för kort och dessutom är inte cykeln alls inställd för den, men det var kul att prova. Hastigheten steg direkt med 1-2 km/h när jag la mig i bågen, men pulsen ökade också lite. Men med rätt inställningar och en massa träning på det så är det helt klart något som kommer snabba upp min cykling ordentligt. Får se om jag kör med båge i Göteborg, i Kalmar kommer jag iallafall ha en . En annan materialrelaterad grej var att jag cyklade utan strumpor, eftersom jag fått höra att jag under inga omständigheter kan ha strumpor på en triathlon... Det gick riktigt bra, även om det kändes ovant.

Milen tickade på och det var riktigt kul att cykla ute i solen. Jag försökte dricka ordentligt, men det är svårt att veta hur man ligger till där. På slutet mådde jag lite illa, förmodligen för att jag drack för lite. Jag vände i Skanör och sen cyklade jag ut på lite småvägar på ren chans, Skåne är verkligen ett myller av vägar. Till sist hittade jag rätt, cyklade in mot Jägersro och styrde sen ut mot Torup. En koll på klockan och jag insåg att snurren inne på Jägersro hade kostat onödig tid och 3-timmarsgränsen låg nu i riskzonen. Jag började dessutom bli lite seg, av både sol och hårt tempo, så det var inte helt kul att speeda upp i Bokskogens backar. När jag närmade mig Bara kunde jag klicka av klockan på 2:58:45 och jag var riktigt nöjd. Så fort har jag aldrig cyklat förut! Men istället för att softa hem insåg jag att jag kunde klara magiska 30-snittet över tio mil, så jag körde på hårt i ytterligare 20 minuter. Efter det var jag tom på energi och började må rätt illa. Cyklingen var inte så kul och energigel gav ingen större effekt längre. Tog det lite lugnare hem sista milen, rusade in, kramade lille Rune en kortis och stack sen ut en kort jogg med Hexa. Den blev bara fem minuter för jag ville inte riskera ryggen, men jag ville ändå springa lite för att få in känslan i kropp och hjärna. Vaderna var stumma och stela, men redan efter -3-4 minuter släppte det värsta.

Stötte på en kille som frågade mig:

-Folkets park är ditåt va? (pekar åt helt fel håll)
-Nej det är ditåt, svarar jag och pekar åt rätt håll.
-Det finns nog flera Folkets park, säger han, och traskar iväg åt helt fel håll.