söndag 1 februari 2009

Terränglöpning på himmaplan

Även om jag nog alltid kommer förbli smålänning så tog jag i dag ett stort steg mot att bli en riktig malmöbo. En malmöbo är speciell i det avseendet att han eller hon menar att allt finns i Malmö och det kan aldrig bli bättre nånannanstans. I början gjorde jag misstaget att förväxla det med självgodhet, men egentligen är det bara så att man är nöjd med tillvaron. Varför då leta grönare gräs nånannanstans?

Efter Markusloppet i höstas så förälskade jag mig lite i terränglöpning. Det passar dessutom min kropp extra bra att slippa alla monotona stötar. Som ett av mina träningsmål så lovade jag mig därför att försöka komma i väg till stock och sten lite oftare, cykla ut till Bokskogen, ta bilen till Skrylle eller Genarp. Men lite synd att det bara finns platt asfalt eller platta parker i Malmö för en stor tjusning med löpning tycker jag trots allt är att den finns runt hörnet.

I dag blev därför en överraskningarnas dag när jag gav mig ut på standardrunda 1A. Ner förbi Pildammarna, genom Kungsparken och så ut på Ribban. Längs Ribban går sedan en tre kilometer lång asfaltsraka som jag normalt springer på. Men i dag fick jag för mig att springa ut på gräset, och efter några hundra meter på gräs så fick jag för mig att springa ut bland sanddynerna. Upp och ner för de små kullarna, hoppa ner för kanterna, ut på gräset, över dynerna och ner till havet. Varje steg en överraskning för kroppen, inget monotont nötande utan total helkroppslöpning och så det speciella motståndet i sanden. Och så frisk havsvind rakt i nyllet. Helt magiskt! 100% löpglädje! Varför har jag inte gjort det här 1000 gånger förut? Märkligt att man ibland inte ser det uppenbara.


Zlatans villa i all ära, men det är ju 100 meter längre ner allt händer

6 kommentarer:

Anna (Orka mera) sa...

Förutom blåsten rakt i nyllet lät det helt underbart! I Kävlinge finns varken skog eller stränder....

Fredrika sa...

Som sagt. Jag känner hur det tunga bioteknikklustret i Öresundsregionen drar i mig.

Cykelmygga sa...

Det är den där tångvallen som gör att man missar härligheten bakom:)

Man kan ju fortsätta hela vägen till västra hamnen och sen hoppa på stenarna bort till Djuphavsbadet och springar över kullarna i scaniaparken:)

Gott mosat:)

askan sa...

Anna, jag säger ju det, allt finns i Malmö :)

Fredrika, trodde du siktade på Österlen...

Katarina, att bryta tångvallen öär ju en del av upplevelsen! Jag slårt en signal nästa gång jag ska ut så får du hänga med och guida till hoppestenarna :)

Christoffersson sa...

mina knän gillar heller inte monotoma upprepningar och jag springer ofta samma strecka. måste provas snarast, tack för tipset.

askan sa...

Christoffersson,
då tror jag den rundan är perfekt, om inte sanden blir konstig för dina knän, men det borde ju funka bra. Man kan irra upp och ner för kullarna och sanddynerna hur länge som helst så trevlig tur :)