Mig spelar det inte så stor roll om det börjar regna när jag cyklar, men att ge sig ut i ösregn och dessutom rätt hård vind, det är inte kul. Därför var jag rätt missnöjd när jag tittade ut genom fönstret i morse och insåg att verkligheten inte motsvarade SMHI:s "molningt men inget regn". Nåja, det var ju ändå rätt ok värme i luften så det var bara att ge sig ut. Korta brallor och armar, men en extra vindväst utanpå.
Första biten mot Bjärred gick med vinden i ryggen och jag susade på utan att knappt trycka på pedalerna. Tyvärr är det svårt att njuta av såna stunder om de händer på väg ut, eftersom man vet att man kommer att få samma vind i bröstet några timmar senare. Från Bjärred cyklade jag upp mot Löddeköping och sen på småvägarna mot Kävlinge och vidare österut. Där nånstans mötte jag dagens enda medcyklist, en liten räka som vägrade hälsa tillbaka. Vid Gårdstånga hade jag ett fint snitt runt de magiska 30 km/h och unnade mig en liten backspurt för att jag ville få upp pulsen lite. Det hade jag inte behövt... nu väntade nämligen 45 km motvind.
Det är nåt speciellt med motvind. Jag har svårt att ta ut mig på nåt sätt. Egentligen borde man ju bara ligga på samma puls som vanligt och så är det struntsamma om det blåser eller inte, men det är som om blåsten suger musten ur en. Man kollar på klockan och ser "21 km/h, puls 122" och så skärper man sig och jobbar upp sig till "25 km/h, puls 145" och så ligger man där nån minut. Nästa gång man kollar så har man omedvetet sjunkit tillbaka till komfortfarten. När jag började cykla för ett drygt år sen så hade jag samma problem med all cykling oavsett vind. Så fort jag tappade fokus så sjönk jag ner på en alldeles för låg nivå. Nu händer det mest vid motvind. Märkligt.
Jag tog mig via Sandby och Dalby och sen standardvägen via Staffanstorp och Djurslöv. Det gick inte snabbt, men jag fick till slut ihop 9 mil och kunde hyfsat nöjd rulla in på tomten. Och sen det bästa av allt när man bara vill kasta sig i duschen: rengöra cykeln!
Dagens coolaste är nog är nog Pia Sundhage som inte följer med amerikanska fotbollslandslaget till Bush och Vita huset. "Jag har helt enkelt ingen lust att lägga tid på sånt, säger hon."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Låter som en härlig runda i mina hemtrakter. Jag hoppas det inte var jag som var räkan men jag brukar hälsa :)
Jag tror inte det var du som var räkan :)
Jag har inte cyklat så mycket därikring, men det är ju kanonfina vägar med slott, gårdar och små byar. Och inte så mycket bilar. Får bli fler gånger.
Det är väl inte så konstigt om du tappar fart i motvinden? Det blir ju ändå ett visst motstånd och det krävs ju mer energi av dig för att forcera motståndet... Men starkt att ge sig ut ändå, det är det som skiljer "nörden" från "motionären" :-)
Karin,jag var nog lite otydlig.
jag menar att jag inte klarar att ligga på lika hög intensitet (mätt i puls) när jag cyklar i motvind som jag klarar i vindstilla. Och det kan jag inte riktigt begripa. Alltså jag kan inte ta ut mig i motvind på samma sätt.
Skicka en kommentar