För nästan exakt fyra år sedan, klockan sex på morgonen, stod jag och två andra killar i triathlonmundering och pissade rätt ut i Kalmarsund. Jag minns diskussionen.
-Det är iallafall fint väder, sa den ene, smått skräckslagen inför vad som väntade.
-Ja, sa den andra.
-Det är en vacker dag att dö på, sa jag.
Med två dagar kvar till min andra Ironman-tävling, Challenge Copenhagen, blir det hela tiden så att jag jämför mig och mäter mig mot hur jag var inför Kalmar 2008.
Simformen: jag har försökt träna ikapp de senaste årens uteblivna simning de sista veckorna och fokuserat på simning i öppet vatten med våtdräkt. Inte en enda längd teknik eller fart, bara uthållighet, navigering och att öka distansen. Med facit i hand känner jag mig lite långsammare än sist, men framförallt har jag sämre uthållighet. Men det känns tillräckligt bra för att det inte ska gå åt pipan. Hoppas på 1.20 jämfört med 1.12 i Kalmar. Kommer simma all-out, ingen pacing.
Cykelformen: här är det tvärtom, känner mig stark uthållighetsmässigt men saknar kanske lite snabbhet och tryck i pedalerna. Men på det hela ligger jag nog lika med 2008, fast jag har nya snabbare hjul (Sram S60). I Kalmar cyklade jag på 5.54, siktar runt 6h i Köpenhamn.
Löpningen: sämre form än 2008. Då fixade jag slätmara under 3.30, nu skulle jag tippa att jag ligger 20 min sämre. I gengäld är jag betydligt mer erfaren när det gäller att hålla på och motionera länge. Kalmar var min första 10+ timmarstävling, ja första 4+ timmarstävling till och med. I Kalmar hade jag dessutom en hälseneskada. Då sprang jag på 4.27 tror jag, nu hoppas jag det går lite fortare, ska försöka hålla 6 min/km, men allt beror ju på hur cyklingen gått.
Målet är under 12 h, går det bra hade det varit kul att slå 11.41 från Kalmar... men det kan gå precis hur som helst och det känns lite läskigt. Och kul :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar