lördag 13 juni 2009

Tårtlöpning

När jag mindre än två timmar före start bestämde mig för att ställa upp i Malmö 10 K, så kunde jag inte låta bli att tänka på det jag läst på Björns blogg några dagar tidigare. I ett inlägg där han skriver om den certifiering han och Martin var på kunde man läsa: "...bra att utsätta sig för påfrestningar i alla möjliga tillstånd...även om jag tyckte den här idén om att med flit äta sig proppmätt och sedan ge sig på typ "Fran" var lite väl magstark". För den oinsatte så är Fran ett av Crossfitvärldens mest ökända och fruktade pass.


Jag hade för länge sen gett upp tanken på att springa Malmö 10 K och istället ta en välbehövlig vilodag. Det har blivit för många lopp på sistone och med all formtoppning och vila före och återhämtning efter ett lopp så förstör det träningen totalt. Så jag satt där i godan ro och tryckte mig proppmätt på tårta, kaffe och bullar när jag helt plötsligt fick idén att ställa upp: Äh vafan, jag ska ju ändå ut och springa i helgen, kan jag lika gärna få ett träningspass med kvalitet. Jag var ändå anmäld genom jobbet.

Med magen full och benen helt urlakade stack jag ner till Pildammsparken. Hann med en snabb uppvärmning innan startskottet small. Speakern hade annonserat att man kunde lika gärna stå långt bak eftersom chip:et på benet reggade tiden från startlijen och jag gjorde ju misstaget att lyssna på det rådet. Det innebar att första tre kilometrarna var det ett evigt kryssande mellan lunkande, joggande och även snudd på gående motionärer.

Öppnade ändå hyggligt fort, passerade 2 km på 8:25 min, men sen saktade jag ner lite och la mig i en klunga för att undvika den värsta motvinden ner mot Västra hamnen. Inne i Västra hamnen går det sen automatiskt lite saktare med alla knixiga kurvor hit och dit som man ska ta så snävt som möjligt. Annars är banan platt och snabb och mycket folk som stod och hejade i det fina vädret.

Tårtbitarna gjorde sig ganska påminda de första kilometrarna och jag kände av att jag druckit alldeles för lite under dagen (1 kopp kaffe till frukost och 2 till tårtan sen några klunkar vatten före start). Benen var också lite sega, antar att det var efter alla miljoner frivändningar i torsdags och kanske att jag inte var helt återställd efter söndagens triathlon. Fast jag ska inte gnälla; det gcik betydligt bättre än väntat. Passerade 5 km på 22:02 och insåg att jag skulle klara under 44 minuter om jag bara drog på lite på slutet. Sista två kilometrarna gick i drygt 4:10 -tempo och kom i mål på 43:51 min. Ingen tid att skriva hem precis, men jag är väldigt nöjd med det som ett bra träningspass och efter förutsättningarna. Med piggare ben, lite mer aggressiv trängning i starten och mindre tårta i magen kanske jag skulle kunna ge mitt PR från år 2000 på 41:23 en match ändå.

Och Björn och Martin, nu kastar jag över utmaningen till er: Jag vill se en Fran efter ett tårtkalas!

6 kommentarer:

Bear sa...

Hahahaha, bra jobbat askan! Får se hur det blir med det där...varför just "Fran"? Elakt ;)

Har väl gjort en liknande, men det räknas kanske inte, då var det räkmacka och en skönare WOD:

http://crossfitbear.blogspot.com/2009/04/dubbelt-upp.html

Martin Altemark sa...

Haha, härligt!

Jag tränar ju alltid även om jag är bakfull, räknas det?

fan, du springer ändå fort. Själv är jag väldigt glad om jag grejar 45 minuter på milen!

Anna (Orka mera) sa...

Snabbt som attan med tårta i magen och allt! Impad! En av mina bästa cykelrundor cyklade jag faktiskt med lite för mycket semla i magen -du kan testa det nästa gång :)

askan sa...

Björn, en majonnäsladdad räkmacka kvalar definitivt in:)

Martin, för min egen del så är nog en WOD bakis bland det värsta jag kan tänka mig, så du har också klarat utmaningen...

Jag ska ner under 42 iaf nån gång detta året.


Anna, Semla har nog samma effekt som det jag åt - masssor av grädde. Sådär mums när man ska ta i lite över det vanliga...

Cykelmygga sa...

Shit vad bra!
Jag hade inte kommit 1000m med tårta i magen...

askan sa...

Katarina, vi får testa och springa efter fikan sen :)