När jag höll på med brasiliansk jiu-jitsu kom jag i kontakt med tabata-intervaller, som var poppis bland kampsortare. Kortfattat går det ut på att man kör skiten ur sig i 20 sekunder, sen vilar man i 10 sekunder. Detta upprepas åtta gånger och det tar alltså totalt 4 minuter att köra en tabata-serie. Träningsformen utvecklades av Izumi Tabata för att ge optimal förbättring av VO2 max.
Jag kan se hur detta kan gynna kamppsortare, men nu har jag snubblat över fenomenet igen. Den här gången är det uthållighetsidrottare som håller på med det. Som menar att långa långsamma pass har dålig inverkan på kroppen och att det funkar bättre med korta explosiva pass. Det intressanta med metoden är nämligen att den påstås ge god effekt både på de anaeroba såväl som de aeroba energisystemen. Är detta möjligt undrar jag... Distanser runt milen -OK, men maran och uppåt?? Ironman? 10-milalöpning?
Tidigare har jag kört tvärtom: långsamma Maffetone-metoden för att bli snabbare och det funkade hur bra som helst. Nackdelen är att det gick så mycket tid, man hann ju knappt nåt mer än att springa. Men tänk om de har rätt och låg volym/hög intensitet kan ge det som krävs för de långa distanserna. Isåfall skulle jag kunna spara lite tid och få ut mer av passen.
Men det känns lite som alla bantningsdieter. Gillar du fett kött och feta såser, släng bort dina pommes och du har Low Carb High Fat-metoden. Har du blivit fet för att du älskar godis och alkohol? Då finns vin och mörk choklad-metoden. Alltid nåt som passar. Vill du bara träna korta pass men ändå få uthållighet? Då finns tabata-metoden...
Egentligen är det ju bara att prova och se hur kroppen svarar, men jag är lite skraj för att bli skadad. Känns som min kropp är för klen för att gå lös på insatser nära max. Skulle jag köra detta så är det inte bara för löpning och cykling, utan även för olika styrkemoment som armhävningar och knäböj. Jag tror jag ska tjyvstarta kroppen lite och smyga igång med enkla basövningar som armhävningar, bara ett fåtal per kväll och sen sakta öka. Efter ett tag får det nog bli lite tabata, men att utesluta långpassen blir det inte tal om; de är ju trots allt en viktig del av Meningen med livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Aj det lät jobbigt. Jag är ju mer den sega och långrandiga typen som kan springa hur länge som helst. Men ont ska det helst inte göra :)
Äh, gör lite mittemellan... Blanda in lite hederliga långa intervaller. Tror som du att det kan vara riskabelt att maxa för oss med klena kroppar ;)
Hej, skoj att man upptäcker fler och fler som träningsbloggar. Såg denna genom din kommentar på Martins blogg (crossfituppsala.blogspot.com). Själv sysslar jag främst med Crossfit (crossfit.com) men sedan jag flyttade till Lund har jag börjat med lite cykling och simning för omväxlingens skull.
Tabata-ronder gynnar alla oavsett vilken träning man sysslar med. Förrutom maximal syreupptagning så bygger det pannben, man klarar av mer än vad man tror. Ta fram hinken bara ;)
Anna, jag är också den långrandiga typen... men det skadar ju inte att jobba lite på sina svagheter.
tillbaka, too late, har redan provat ett pass...
Bear, hej, kul att du hittat hit. Var kör du dina crossfit-pass? Är det på nåt gym i Lund? Jag provade ett tabata-pass i dag och det var spyhinksnivå redan efter nån minut...
Skicka en kommentar