Det mentala inför TEC

Leif och jag på TEC. Foto Hannu Kallio.

Målgången på TEC var märklig. 100 miles benämns ofta som en milstolpe i folks löparliv, ja en

del beskriver till och med sina liv som förändrade efter att ha klarat den distansen. Men jag kände mig inte överdrivet glad, ok stolt, men mest av allt bara trött, sömnig, mentalt urblåst och trött i benen. Och förbannat ont i trampdynorna. Det var först flera dagar efter som jag överhuvudtaget kunde uppskatta målgången.

Inför TEC 100 miles hade jag medvetet skippat all mental förberedelse. Anledningen var dels att jag pga alla förkylningar i vinter knappt trodde jag skulle ha en rimlig chans på längsta distansen, utan kanske borde sikta på halva. Då ville jag inte gå och ladda för nåt som jag kanske inte tänkte genomföra. Det var först nån vecka före som jag verkligen bestämde mig för 100 miles.

Jag bedömde också chansen för att jag skulle vara frisk på tävlingsdagen till lägre än 50% eftersom jag varit förkyld så mycket på sista tiden.

Sen har jag bestämt mig för att att jag inte vill köra A-races längre, eller iallafall inte just nu. Inte ladda upp en lång tid för ett enda lopp och planera all träning, mental laddning och livet efter det. Jag vill träna det som är kul, träna för allround fitness och sen tävla i det jag känner för. Inte få ångest för att jag hoppat över ett pass som stod i kalendern. Det passar mitt liv som småbarnsförälder bättre.

Det är stor skillnad mot mitt första längre lopp, Ironmandistansen i Kalmar. Då var varenda träningspass sista halvåret med sikte mot Kalmar. Den mentala laddningen fanns där på varenda pass och när loppet väl infann sig så kände jag mig så väl förberedd som det gick. Skillnaden mot nu var dock att jag aldrig genomfört längre tävlingar och visste knappast vad som väntade. En helt ny sensation för mig var att man inte bara mår sämre och sämre, utan att dippar kan följas av lyckorus och krut i benen. Mår du dåligt, oroa dig inte, du kommer må bättre. Om du mår bra, oroa dig inte, du kommer må dåligt.

Målgång Kalmar. Foto morsan

Anyways, det var lite bara lite flumtankar kring loppet. Igår tillbaka i verkligheten på Crossfit Malmö. 10 varv på tid

10 kettlebell ryska svingar 32 kg,

10 chest to bar pullups

10 kettlebell squats

tur man kan skala ner övningarna lite....pullupsband och 24 kg.

Jävlar vad inspirerande det är att träna på Crossfit Malmö. Nu vill jag bli ett monster som alla andra :)